Inte minst det faktum att vokalisten har kvaliteter jämförbara med såväl Chris Cornell som båda AC/DC-sångarna gör att det här albumet fyller ett hål av längtan.

Öppningsspåret Appetite är mitt favoritstycke. Kevin Martin sjunger som en gud och gitarr- och basriffen är som hämtade från Led Zeppelin. Nothing but love, Silly thing, Honest man, Guilty fever, Crying time och Sing är också riktigt fina låtar – många doftar postgrunge – och sammantaget blir den här skivan den bästa hårdrocksplattan på länge. Audioslaves debut är den enda jag just nu kan komma på som under senare år erbjudit samma kvalitet och energi.

Ser fram emot att få uppleva den här musiken live och hoppas att konstellationen blir långlivad.