Vad kan vi lära oss av Wikileaks? Först och främst att USA och dess allierade inte endast bärs upp av goda avsikter och att de försöker dölja sina missgrepp. Men vem visste inte det innan? Nu har vi det svart på vitt och det kan vi vara glada för. Det är ytterst avslöjande. Men egentligen visste vi.

Diplomatin tar skada, säger tyckarna. Men har inte alla sett synonymen mellan orden diplomati och förljugenhet? Det är väl just det som gäller. Lägga ord till rätta. Till och med folk som i vardagslag inte brukar säga kränkande saker om andra brukar försöka vara extra diplomatiska ibland. Men visst är vi många som säger eller hör rätt hårresande saker i goda vänners lag. Ofta i humorns tecken men långt ifrån alltid. Här i vårt hem gäller jag, som invandrad svarthåring, ja just som ”svartskalle”. Vi säger sådant kärleksfullt, här syftande på min förmåga att kontakta personalen i en redan stängd butik för en liter mjölk till latten eller barnens gröt.

Mycket konstigt kan sägas i kärleksstunder, i bastun, vid fikabord. Självklart sägs det mycket konstigt även i stängda rum i Vita huset, i Pentagons korridorer och befälskvarter. Problemet är att de människorna har makt. Enormt med makt, och det de säger i det dolda är inte alls alltid i en kärleksfull skämtsam ton utan ett uttryck för beslutsfattares dolda avsikter och ambitioner. Det kan och det har också visat sig vara skrämmande. Just för att de har makt att genomföra en hel del av det de avser i det dolda.

Är läckorna problemet eller är det makten? Helt klart är det dåligt att folk inte kan ha en privat sfär där de kan räkna med att vara ohörda av andra än dem de litar på. Men tack Wikileaks för att inte dessa potentater fick den ynnesten.

Det största problemet är att de har makt att samla 50 staters vapenresurser och använda dem i så kallade fredsmissioner. Men jag vill lägga till bristen på öppenhet. Ordet är numera ett paradord i politiken. Men ingen, nästan ingen, menar äkta öppenhet. Partier är strategiskt slutna strategiska både i det interna arbetet och partierna emellan. Missbruksfamiljer är självdestruktivt slutna, självklart är brottsliga organisationer och deras bekämpare det, tonåringar som gör det andra inte vill att de ska göra och så vidare.

Det är mänskligt. Men så länge slutenhet finns kommer också läckor att finnas. Det går inte omedelbart, men visst borde vi söka vägar till en större öppenhet från grunden? Då skulle läckorna åtminstone vara mindre hotfulla.