Det finns all anledning att se fram emot en utveckling av biogasen. Produktionen har också kommit igång på allvar i södra Sverige. Främst i Skåneregionen och i Västra Götaland. Det finns två huvudsakliga orsaker till varför det är just i dessa områden som utvecklingen har nått längst. I dessa områden finns många och stora jordbruk. Det medger att relativt stora mängder av biogas kan produceras inom rimliga avstånd. Det är en viktig faktor för att biogasen, som i grunden kan komma från riktigt små anläggningar, ska kunna uppgraderas till att användas som fordonsbränsle. En dyr process som kräver en hel del rågas för att kunna göras lönsamt i dagens priser.

Den andra orsaken är att det går en stor naturgasledning genom Skåne och upp längs kusten. Ur kemisk och bränslesynpunkt är naturgas och biogas helt likvärdiga. Dock är naturgas, trots namnet, fossilt och ökar på klimatproblemen vid förbränning. Det lär vara en bättre produkt än kol och oja, men ändå någonting som det globala samhället måste avveckla istället för utveckla.

Med hjälp av stora mängder naturgas kan ledningarna, som också transporterar biogas, drivas rent kommersiellt. Det gör att biogasen slipper ta enorma investeringskostnader vid introduktion. Så är det i södra Sverige, men inte i Norrland. Därför blir det naturligt att folk efterfrågar naturgas till gasbilar och industrier med motivet att de vill utveckla biogasen.

Här finns det dock helt klart ett allvarligt problem. Naturgas, kol, olja och kärnkraft har en väldigt stor andel av svensk energimarknad. Ska delar av allt detta ersättas med biogas måste biogasproduktionen öka enormt!

Renhållningens organiska produkter, jordbrukarnas gödsel, slakteriavfall och så vidare bör tas in i systemet. Men inte heller det räcker särskilt långt.

Då sneglar folk allt mer på att använda grödor från åkermark, vilket kan bli ett direkt hot mot den livsmedelsförsörjning som Sverige bör bidra med till en svältande jord.

Man intresserar sig också för processer som kan få fram gas ur skogsprodukter men skogsprodukter efterfrågas av andra också. Här vill man göra flis, pellets och nya moderna produkter som torrifierat trä, allt för förbränning direkt i värmepannor. Redan nu, innan man på allvar börjat producera biogas, kan det råda konkurrens mellan energi- och pappersmassaproduktion i våra skogar. Redan nu bortför man så kallade avfallsprodukter som grenar, rötter och toppar i klart raskare takt än återförandet av aska. Konkurrensen hårdnar. Skogen räcker inte till i en framtid som bygger på att vi kan ha dagens enorma överkonsumtion av energi. Inte ens efter de effektiviseringar som kan göras. Skulle vi lyckas med det skulle vi ändå behöva dela med oss till omvärlden.

Tänk om vi inte vill det? Ja, då lär våra ”vänner” i EU tvinga oss.