”Utvecklingen [beror inte alls] på bristande resurser eller låg lärartäthet. Tvärtom har nästan alla kommuner väsentligt ökat sina resurser till skolan och lärartätheten är oförändrad sedan 1993.”

”Resultaten i skolan beror inte nödvändigtvis på tilldelning av resurser.”

”Mer resurser ger inte automatiskt bättre resultat.”

Och nu senast från en skolchef: ”Utifrån tillgänglig forskning [vet vi] att antalet vuxna i sig, inte är någon avgörande kvalitetssäkring för att eleverna ska lyckas och få bra resultat i skolan.”

Uttalandena har säkerhetsventiler, vilket gör dem hyfsat sanna. Problemet är att de helt overifierat används i en kamp för att begränsa resurstilldelningen. Ofta handlar det om att begränsa skatteuttaget för sin eller de sinas del. Det är ett självklart faktum att det inte räcker med att skicka in en hop med personal i en byggnad för att elever ska få en god undervisning. Kvalitet, avvägd resursfördelning och god social miljö är bara en del av allt det som behövs förutom antalet lärare per elev. Brister det i fokus kan resultaten utebli. Det är detta man har insett och kläder i ordalag som lätt blir vilseledande.

Man påstår bland annat att lärarna ägnar mindre än hälften av sin tid till undervisning och att resurserna till skolan inte har minskat under åren, men det har resultaten. Oftast talar man inte om vilka resultat man syftar på, men man får anta att det är diverse prov och betyg det gäller.

Vad man har mindre fokus på är de stora omvälvningar som samhället och skolan har genomgått. All personal och alla lärare har i den moderna svenska skolan tagit på sig ett alltmer växande socialt ansvar. Klart mer behövs! Sådant tar tid och har man begränsat resurserna så får de tas från undervisningen.

Samhället ställer också större krav på dokumentation, redovisning, föräldrakontakt et cetera. Idel bra saker, även om det går till överdrift. Men även sådant tar tid från ekvationer och miljökunskap. (Undrar om man mäter klimatkompetens?)

Det är uppenbart att svensk skola och samhället i stort gör stora misslyckanden i sin hantering av den uppväxande generationen. Många, alltför många tappar suget, börjar missbruka, mobba, slåss, tappar självförtroendet och kommer ut till en hopplös situation. Jag påstår att det behövs flera förändringar. Nytt tänk från det omgivande samhället, bättre fokus i skolan och klart mer resurser i skolan. Det ena är inte det andras fiende!

Om någon hävdar att en miljon extra kronor till en skola inte förbättrar resultaten, måtte den bekänna sig till ett av de två fölande påståendena: ”Rektorn är en idiot och kommer inte att klara av att fördela pengarna på ett rimligt sätt, det kommer att bli kaos och försämring.” Överlämna makten till personal, elever och föräldrar eller möjligen en ny rektor!

Den andra förklaringen skulle vara: Det finns en optimal mängd resurser en skola ska ha. Får de mer kommer de genom en evidensbaserad gräns hamna i ett allt sämre läge och denna optimala nivå har de flesta skolor i Sverige uppnått.

Ja, fan tro’t!