Absurd jakt på ekonomisk tillväxt
Det finns ett ord som de politiska partierna har tappat bort. Ordet är vision. Partierna har inte längre visioner, de har blivit administratörer av tillväxt- och konsumtionssamhället. Allt som ligger utanför de politiskt korrekta ramarna – det vill säga tillväxt som mål och medel – beskrivs som ”plakatpolitik” och ”orealistiskt”.
Socialdemokraterna, som gick till val på ”Tillväxt i 100 år”, har tillsatt en rad olika framtidsgrupper som tycks ha som mål att ta ännu ett steg närmare de borgerligas värderingar. Vilket är komiskt med tanke på att den rödgröna oppositionen till 90 procent redan är en kopia på den borgerliga regeringen, som i sin tur till 85 procent är en kopia på den tidigare socialdemokratiska regeringen.
Vad man vill med samhället och dess innevånare beskrivs bäst med termen ”jobbpolitik”. Vi ska jobba mer för att konsumera mer så att vi kan producera mer så att vi kan jobba mer. Tillväxthjulet snurrar, och människans uppdrag blir att hålla igång ett ekonomiskt system snarare än att skapa bästa möjliga liv för så många som möjligt.
Det är ta mig fan absurt.
Tillväxt är inte synonymt med utveckling när vi redan lever i ett materiellt gott samhälle. Jakten på ekonomisk tillväxt har blivit oekonomisk, irrationell och rent ut sagt fördummande.
Ska det vara så svårt att begripa att vi, med den materiella bas vi står på, har världen möjligheter att utveckla samhället så att kultur, social närvaro och fri tid blir kvalitativa mål för samhället? Är det så illa jämfört med mer arbete, ökad konsumtion och skövling av natur och naturresurser?
Det tragiska är att det behövs visioner för att inse att vi behöver vidga vyerna och släppa taget om rådande voodooekonomi. Men så illa är det i en tid när politiker av alla färger skriker efter fler jobb, samtidigt som man vill öka produktiviteten genom att varje miljard som investeras går ut på att ta bort jobben... Bara under finanskrisen rationaliserades i vårt lilla land 50 000 jobb bort som aldrig kommer tillbaka trots att man kan producera mer än tidigare. Man kan se det som ett hot, man kan också se det som en möjlighet. Att sänka arbetstiden, utveckla samhället genom att gå bortom tillväxtföreställningen.
Hur har politiker, ekonomer och journalister blivit så indoktrinerade av sin egen världsbild att man på fullt allvar menar att vi måste jobba mer för att konsumera allt fler toppar, kalsingar och plastiga leksaker i allt snabbare takt för att få pengar så ungarna kan gå i skolor, sjuka kan få sjukvård och gamla kan få en rimlig vård? Inser man inte det absurda?
De politiska partierna som intagit riksdagen har en dröm om exponentiell ekonomisk tillväxt. Man vill inte inse att den ekonomiska tillväxt vi sett under många årtionden grundats på skuldsättning. För att kunna fortsätta jakten på ekonomisk tillväxt har vi:
• Levt av planetens samlade kapital i form av olja, skogar, fisk- bestånd och andra naturresurser som det tagit årmiljoner att bygga upp.
• Lånat alltmer pengar för att skjuta fram såväl direkt konsumtion som investeringar som har i syfte att påskynda konsumtionen
• Accepterat att följderna av detta lett till att vi producerat allt mer synligt avfall och osynliga molekylsopor som stegvis lett till bland annat växthuseffekt, illa åtgånget grundvatten, sargade hav och dramatiskt försämrade livsvillkor för många av de arter som utgör livet på vår planet.
Vi har således skuldsatt oss upp över öronen. Men för att inse det behöver man tydligen vara orealistisk, om man skall tro de politiker som anser sig vara realistiska.
<h2><a href="http://www.fria.nu/byline/birger-schlaug">Birger Schlaug </a><br>är debattör och <br>fristående krönikör <br>för Fria Tidningar.</h2>