Sedan Wikileaks publicerade runt 400 000 hemliga militära rapporter från kriget i Irak i fredags har den order som uppmanar amerikanska soldater att inte utreda övergrep av irakisk polis väckt stor uppmärksamhet. Såväl människorättsorganisationer som regeringsföreträdare från Storbritannien och Kina har krävt en fullständig utredning.

– Det är tydligt att USA:s myndigheter kände till systematiska övergrepp av iraksika trupper, men lämnade över tusentals fångar i alla fall, säger Joe Stork, Mellanösternchef för Human Rights Watch.

Dirk Adriaensens från organisationen BRussells Tribunal har följt USA:s ockupation sedan  2003, och besökte landet flera gånger under 90-talet för att dokumentera effekterna av FN:s sanktioner mot landet. Han välkomnar Wikileaks avslöjanden men påpekar att de bara ger en begränsad bild av kriget.

– Det är bra att de här dokumenten kommer ut, men samtidigt ska vi komma ihåg att Wikileaks bara skrapar på ytan. Det här är vittnesmål från vanliga soldater, men vad säger underättelsetjänsterna, CIA, specialstyrkorna?

– USA:s passivitet inför irakiska övergrepp är en skandal i sig, eftersom man har ett ansvar som ockupationsmakt att skydda befolkningen. Men de flesta medieraporter slutar där, trots att USA inte är några passiva åskådare,

Dirk Adriaensens menar att tortyren i Irak också måste kopplas till USA:s militära historia sedan andra världskriget.

– Det är allmänt känt att de använde lokala styrkor för att göra det smutsiga jobbet, i Indonesien, i Filipinerna, i centralamerika och på andra platser, säger han.

Han hänvisar bland annat till en rapport som två höga militärer publicerade 2004. Där gör de en positiv utvärdering av USA:s proxykrig i Colombia, som de beskriver som ett ”litet begränsat krig” som hållits hemligt för den amerikanska allmänheten. De kallar det en ”förklädd, tyst, mediafri approach.”

– I Pentagons budget för 2004 sattes 3 miljarder dollar av för att skapa paramilitära styrkor i Irak, vilket rapporterades av media då. Man hänvisade till Phoenix-programmet i Vietnam och liknande program i latinamerika. Anledningen var att man mötte ett växande motstånd efter invasionen.

I tidningen Newsweek beskrevs strategin som ”The Salvador option” efter USA:s inblandning i inbördeskriget i El Salvador. Flera personer som varit inblandade i USA:s stöd till paramilitära styrkor i El Salvador och Colombia rekryterades också till Irak, inte minst ambassadören John Negroponte.

– De här 3 miljarderna var speciellt avsatta för att omorganisera polisen i Irak. Man infogade miliser i polisen och grundade speciella poliskommandon som var ansvariga för ett stort antal av de utomrättsliga avrättningarna i Irak. Till och med UNAMI, FN:s mission i Irak, rapporterade att minst trettiotal personer kidnappades på gatan av ”män i polisbilar, uniformer och skottsäkra västar” för att sedan hittas torterade och dödade med ett skott mot huvudet.

– Amerikanerna var alltså inga oskyldiga åskådare. De rekryterade de här polisstyrkorna, de tränade dem och de beväpnade dem. De amerikanska rådgivarna fanns på en våning i det irakiska inrikesministeriet, medan tortyrkammrarna fanns på en annan.

Dirk Adriaensens menar att media alltför okritiskt förmedlat militärens pressrapporter, som skyllt kidnappningar och avrättningar på rebeller som stulit polisuniformer och vapen.

– Poängen med ett hemligt krig är just att det är hemligt. De här operationerna kommer inte att läckas ut eftersom vanliga soldater inte vet vad som pågår. Bara några få incidenter har rapporterats, som de två brittiska SAS-agenter som greps i Basra med bilen full av sprängmedel och detonater, och sedan fritogs ur fängelset av britterna.

När USA nu dragit ned antalet trupper i Irak kommer de mest ljusskygga operationerna i landet snarare att intensifieras, tror Dirk Adriaensens.

– Tusentals legosoldater kommer att finnas kvar. Var är de? Vad gör de? 2003 påbörjades träningen av en särskild irakisk specialstyrka i Jordanien, ISOF, som beskrivs som en av de största specialstyrkor som USA någonsin skapat och fri från många av de kontroller som de flesta regeringar använder för att kontrollera sådana styrkor. Den började operera i december 2009 med åtminstone 4500 soldater. Och de planerar att dubbla den här styrkan de kommande åren. Vad gör de?

– Om vi utgår från vad som skedde i Latinamerika så vet vi vad de gör: upprorsbekämpning. Men det smutsiga kriget är inte riktat riktat mot motståndskämpar utan mot befolkningen. Det syftar till att skära av banden mellan befolkningen och motståndsrörelsen genom att terrorisera folket till underkastelse. Varför lämnar du någon på gatan, torterad och med borrhåll i huvudet? För att sända ett budskap – se vad som händer om ni stöder motståndet.

Läs även: 80 procent av krigets offer var civila