Många har vånda inför vilket parti de ska rösta på imorgon, men för Mandus Örarbäck handlar funderingarna om huruvida han ska rösta över huvud taget.

– Om man verkligen vill ändra styrelse-skicket och parlamentarismen kan man inte göra det genom parlamentet, säger Mandus Örarbäck, som är 22 år och arbetslös.

Han kallar sig inte för anarkist, men tror att ett annat, mer demokratiskt samhälle är möjligt och vill därför att samhället ska utvecklas åt ett håll närmare de anarkistiska idéerna om lokal organisering underifrån.

– Dit kommer man inte genom att rösta. Många röstar på det minst dåliga alternativet, hur demokratiskt är det att rösta på något som man egentligen inte håller med? Vi är intränade i att demokrati är att rösta fem minuter vart fjärde år och att ha några folkomröstningar som politikerna inte lyssnar på. Vi borde ha mer att säga till om. Kommunerna borde ha fler val, till exempel om stora nybyggnationer.

Mandus Örarbäck tar pariserhjulet som ett exempel.

– Många blev förbannade, men jag uppskattar initiativet men tycker att invånarna borde få vara med och bestämma vilka kulturaktiviteter vi vill ha. Nu röstar man fram ett parti och sedan är det fritt fram för politikerna att göra vad de vill de kommande åren – det är en anledning till att parlamentarismen inte fungerar.

I förra kommunvalet röstskolkade 24 procent av de röstberättigade. Det är en högre andel än i riksdagsvalet, där 18 procent avstod från att rösta. I valen 2006 röstade Mandus Örarbäck, men i Europaparlamentsvalet förra året lät han bli. Om han ska rösta i morgon har han ännu inte bestämt sig för. Det är inte ett helt lätt beslut, menar han.

– Att inte rösta är på ett sätt en slap-in-the-face på alla som lever i länder där det inte finns demokrati och motargumenten är ju att vi som klagar på att det är för lite demokrati – borde vi inte svälja stoltheten och använda de små demokratiska möjligheter vi har? Men att rösta är inte så otroligt viktigt, utan det viktiga är hur man interagerar med vänner och kollegor, att man säger ifrån när man ser något som är fel.

På anarkistiska sajter diskuteras röstande och om det bästa är att taktikrösta eller att bojkotta valet i den anarkistiska kampen. Signaturen En rådvill anarkist skriver på anarkisterna.com att en röst på de röd-gröna kan ändra sjukförsäkringssystemet och att det därför kan vara värt att rösta, medan signaturen Jonas Lundström svarar att: "Jag blir missmodig av det här. Om inte ens anarkisterna kan tro tillräckligt mycket på alternativ till att använda statens maktapparat, hur ska då någonsin en förändring bli möjlig?"

Sociologen Magnus Wennerhag forskar om sociala rörelser och anarkister och år 2004 gjorde han en undersökning där drygt 1 000 personer ur den globala rättviserörelsen i Sverige svarade på frågor om förtroende för det parlamentariska systemet och om de röstat i det föregående valet. Resultatet var att tilltron till den representiva demokratins institutioner var lägre än bland befolkningen i stort, men att valdeltagandet trots det var högre. Gruppen anarkister och autonoma var dock marginellt mindre benägna att rösta än befolkningen i stort, i den gruppen hade 68 procent röstat i valet innan.

– Det är intressant att tilltron till riksdag och regering är extremt låg i de här grupperna, men att man väljer att rösta ändå. Det finns en liten andel som avstår av ideologiska skäl och strävar efter långsiktiga utopier, medan andra är mer pragmatiska och vill handla här och nu.

Wennerhag menar också att det finns en tendens inom forskningen att feltolka det låga förtroendet.

– Man tolkar det som att personerna inte stödjer demokratiska värderingar och som att man vänder politiken ryggen. Men det här är människor som ägnar mycket av sin tid åt politik och är allt annat än alienerade.

Mandus Örarbäck är skeptisk till fördomarna om att de som inte röstar skulle vara lata och ointresserade. Mest handlar soffliggandet om missnöje tror han och för hans del gäller missnöjet främst att inget parti tar de globala orättvisorna och miljöbaksidorna av den ekonomiska tillväxten på allvar.

– Jag vill inte vara en del av det här. Många blir förbannade när jag säger att jag inte ska rösta, det är som att så gör man bara inte. Synen är att man måste ta sitt lilla samhällsansvar. Men jag tycker att det är ett större problem att slentrianrösta på det parti man brukar rösta på eller som pappa röstar på, utan att läsa på vad partiet står för.