Man skulle kunna säga att de står och nästan trampar varandra på tårna. Och då kan man verkligen fråga sig varför man skulle rösta och på vem. Själv har jag hoppat av mp av just detta skäl. Det gröna är svårt att skönja och inte har de blivit röda, det är i varje fall inte sossarna. Deras solidaritet är en blek kopia på namnet. Men ändå jag gick med igen. Hittade inget parti som var grönare. Jag tänker rösta. Trots det förföriska i att avstå och peka på de små skillnaderna skulle jag tycka att det vore falskt att göra det. Fridolin eller Björklund? Givet för mig. Wetterstrand eller den Olofsson som får klä skott för de enorma svek som centern har bjudit på?
Sossepampar, visst, de står mig verkligen inte nära, men moderater än mindre.Om folk står i mitten och trängs, får jag väl titta på åt vilket håll de tänker sig. Betyg från ettan, utförsäkrade sjuka, Afghanistan ända in i kaklet, jakten på fildelare, FRA-lagen, Carl Bildt, den kristna skenheligheten och fördomsfullheten. Och han som är oss en väldig Borg har fixat finanskrisen genom att sänka tiotusentals människors trygghet, urangruvor är på g och nya kärnkraftverk, citytunnel istället för tåg. Listan är faktiskt lång. Allt är inte bättre på de rödgrönas sida. Men vänsterns och i viss mån sossarnas försök att minska valfriheten kanske mp kan väga upp. 
Det kanske finns rätt bra andra partier; Enhet kanske, Fi möjligen, men lite mycket för regleringar av folk, Piraterna som inte ens kan ta ställning mot kärnkraften you name it. Men visst, om ni känner er bekväma med dem är de säkerligen värda er röst. Fyraprocentsspärren, ett odemokratisk otyg, gör att ni kanske har anledning att rösta ”taktiskt”. Men stanna inte hemma, ingen röst är ingen röst för radikalitet, ingen röst för solidaritet, det är bara en protest ihop med andra missnöjdas protester. Ingen röst är faktiskt ingen röst.  Rösta bort borgarna och skäll allt vad ni förmår på mesiga rödgröna!