Redan på journalisthögskolan kände hon sig pressad, insåg att hon kanske valt fel yrke när varje telefonsamtal kändes jobbigt. Där kom de första symptomen på social fobi, som sedan växte sig allt starkare.
Åza Svensson arbetade tillfälligt på Aftonbladet och kunde knappt hålla kaffemuggen för att handen skakade så, fick vända sig bort och använda båda händerna för att kunna dricka. Prestationskraven och känslan av att alla andra var så duktiga hade lett till rent fysiska symptom. Hon kände sig iakttagen och ständigt bedömd och var livrädd för att på något sätt göra bort sig.
- 'Tänk om det syns att jag är osäker', 'tänk om jag börjar stamma'. Jag kunde sitta på toaletten och gråta och tänka 'snart kommer någon och undrar varför jag inte äter', berättar hon.
Nu jobbar hon deltid på Ångestsyndromsällskapet i Göteborg och berättar att en vanlig faktor bakom ångestsyndrom är brist på självkänsla i kombination med enorma krav på sig själv.
- Hur duktig man än är i olika sammanhang så känns det ändå aldrig som att man verkligen duger. När man dessutom inte kan prestera på grund av den psykiska ohälsan så straffar man sig själv ännu mer, säger hon.
Livet är fullt av psykiska påfrestningar. Hur vi reagerar på dem vet ingen i förväg. Det beror på hur sårbara vi är - genetiskt, socialt och psykiskt. Ibland är vi också mer sårbara än annars.
- Om livet är tillräckligt elakt mot dig kan till exempel depression drabba även en förhållandevis stark person, säger Torsten Kindström, ordförande i föreningen Balans, en stödförening för personer med depression eller manodepressiv sjukdom.
Hälften av alla kvinnor drabbas någon gång i livet av depression. 20 procent av alla män och 30 procent av alla kvinnor drabbas av ångestsyndrom.
Ibland kan det vara svårt att skilja på en direkt krisreaktion - till exempel när någon närstående dör - och ett sjukdomstillstånd. Men om man fastnar i ett långvarigt tillstånd av nedstämdhet och förlorad livslust är det dags att söka hjälp.
Många drar sig dock för att söka vård för psykisk ohälsa. Det upplevs ofta som mer skamligt än en fysisk sjukdom.
- Din identitet sitter inte i hjärtat eller armen. Men psykisk sjukdom träffar dig i själva kärnan av dig själv, i din identitet och självbild, säger Torsten Kindström.
Uppskattningsvis en halv miljon människor i Sverige lider av depression i dag, en sjukdom vars allvar många menar är underskattad. Men bara en tredjedel söker vård. Ofta söker man för fysiska symptom som ont i magen. Man har också sett att depression kan ligga bakom fall av tinnitus. När det gäller ångestsyndrom är det vanligt att man söker för hjärtproblem.
Åza Svensson gick till vårdcentralen först när hon fick sin första panikångestattack. Då var hon 24 år, hade tackat nej till förlängt vikariat i Stockholm och flyttat tillbaka till Göteborg.
- Den attacken glömmer jag aldrig, den kommer alltid att finnas kvar i minnet, det var en så stark upplevelse.
Hon sjöng i ett band då och hade den dagen precis spelat in i studion. Hon var uppåt, på gott humör, det hade varit en kul dag. Hon hade också druckit mycket kaffe och märkte att hon hade svårt att varva ned.
- Känslan ökade och blev starkare, starkare och starkare. Jag kände att 'om jag inte håller mig fast nu så blir jag psykotisk'.
När hon ringde sin bror kunde hon knappt få fram ett ord.
- Det var en fruktansvärd känsla av ett inre hot, att svepas bort och tappa kontrollen fullständigt. 'Adjö allihop, men nu blir jag galen'.
I dag, 16 år senare, vet hon vad som hände och varför.
- Jag hade pressat mig under så många år. Min kropp upplevde det som hotfullt - och det var det ju också. Det var en relevant reaktion.
Hon jämför med om man med nöd och näppe undgår att bli överkörd av ett tåg. När man kastar sig undan är det instinkterna som handlar, adrenalinet pumpar och hjärtat slår hårt. Reaktionen känns logisk eftersom man tydligt ser den utlösande faktorn - tåget. Men när kroppen reagerar på psykiska påfrestningar är orsakssambanden inte lika tydliga. Reaktionen kan komma långt efteråt, och ofta när man slappnar av. Därför blir själva reaktionen skrämmande.

Såhär i efterhand ser Åza Svensson att varningstecknen funnits där i flera år.
Var gränsen går för att utveckla en psykisk sjukdom är olika för olika människor, och att lyssna till sina egna signaler är därför viktigt.
Torsten Kindström menar att det vid till exempel utmattningsdepression inte räcker att äta antidepressiva medel.
- Man måste fråga sig: Vad är det som har hänt och vad ska jag göra för att det inte ska upprepas?
För att undvika att trilla dit igen krävs förändringar i livet. Det kan handla om att ta bort källor till stress, på arbetet eller hemma, till exempel genom att bryta upp från ett destruktivt förhållande.
För Åza Svensson var det en lättnad att få ett namn på sitt tillstånd. Då kunde hon äntligen släppa alla krav; hon var på botten och det var bara att börja om på något helt nytt därifrån.
- Det var ett stort misslyckande men också underbart - att få släppa taget och att slippa hålla masken längre.
Nu för tiden är det sällan som Åza Svensson får panikångestattacker. Hon vet att stressituationer är farliga och försöker bromsa i tid. Men om hon känner att det är på gång så försöker hon låta det komma, utan att spjärna emot.
- Men det är svårt, man blir så rädd för symptomen att larmsystemet triggas. Det är svårt att tänka att det är lugnt, när bara reptilhjärnan är inkopplad, som när man står och balanserar vid ett stup. Jag kan fortfarande bli rädd, säger hon och tillägger:
-Men jag tänker inte längre katastroftankar, att jag ska göra något konstigt, som att klä av mig naken och springa ut på stan.
För så kunde det vara förut. Åza Svensson fick agorafobi och vågade inte röra sig på platser med mycket folk, tåg eller spårvagn. Hon var så rädd att få ångest och därmed göra bort sig.
I sitt arbete träffar Åza Svensson många människor med olika former av ångestsyndrom, till exempel sociala fobier och paniksyndrom. De flesta bär på negativa föreställningar kring syndromet och en känsla av skam. Det finns de som inte berättat för någon enda på 10 år.
- Man känner sig misslyckad, tycker att man borde skärpa sig och att man borde klara sig utan medicin. Vilka andra sjukdomar tänker man så om?! En stor del i att kunna återhämta sig ligger i att acceptera syndromet och se det som något naturligt.
Torsten Kindström ser en positiv utveckling i att allt fler vågar gå ut och berätta. Men det är fortfarande skillnad mellan olika diagnoser.
- Utbrändhet har ju blivit så vanligt, men med manodepressiv sjukdom är det annorlunda. Man tror att det inte går att bota, och vet inte att det går att leva ett ganska bra liv.
Detsamma gäller schizofreni, en diagnos som ofta är tung att få.
- Hur många vet att varannan person blir frisk? säger Torsten Kindström.
Han tycker att man bör ta alla diagnoser med en nypa salt.
- Det vi i dag kallar något visst kanske imorgon heter något annat, säger han.