”Problemet är att hbtq är en icke-fråga”
Idrotten är en av de arenor där det är tuffast att vara icke-heterosexuell.
Det slår Bettan Anderson fast, före detta ordförande i boxningsförbundet och aktiv i frågan.
– Idrotten får väldigt mycket pengar från samhället, därför borde det också gå att ställa krav, säger hon.
Det största problemet enligt Bettan Andersson är att idrottsförbunden och idrotts-Sverige inte vill ta i frågan överhuvudtaget.
– Det blir till en icke-fråga som till största delen beror på ovilja och okunskap, säger hon.
Enligt Bettan Andersson är idrotten en arena för stereotyper där det finns hårda normer för hur en manlig och kvinnlig idrottare ska vara.
Hon upplever att problemet är större i Sverige än i flera andra länder.
– Om jag utgår från boxningen möter jag kvinnor från exempelvis Kanada och Frankrike som inte förstår problemen som finns i Sverige. Hos dem är attityden att det är okej att vara öppet gay för du håller ändå på med en så manlig idrott.
Den homofobiska inställningen på hemmaplan drabbar enskilda idrottsutövare och samhället i stort.
– Det får många olika konsekvenser. Folk slutar för att de inte känner sig välkomna och som idrottare presterar man sämre.
Genom åren har Bettan Andersson kämpat för hbtq-personers rättigheter inom idrotten på många olika sätt. 2002 var hon med och startade nätverket för homosexuella idrottare och har sedan dess ingått i en mängd paneler och debatter på temat.
Från föreningar och förbund möter Bettan Andersson attityden att det är svårt att ställa hårda krav på ideella ledare som finns inom idrotten.
– Men idrottsrörelsen får massor av pengar från samhället, därmed borde det också gå att ställa krav. Idrottsledare har en nyckelroll. I många fall är det den vuxna personen förutom vårdnadshavarna som ungdomar har bäst kontakt med. Därför är det mycket allvarligt om idrottsmiljön är homofobisk. Det gäller för ledaren att skapa en miljö där alla känner sig välkomna.
Enligt Bettan Andersson kan det handla om enkla saker som att inte anta att alla är heterosexuella. Det kan tillexempel vara att prata om partner istället för flickvän/pojkvän. En ledare ska heller aldrig acceptera att homouttryck används nedvärderande. Viktigt är också att ta upp frågan överhuvudtaget tycker hon.
– Det finns massor av tid! På träningsläger, i bussen på väg till matcher, med mera, säger Bettan Andersson.
Bettan Andersson lägger också ett stort ansvar hos regeringen och Riksidrottsförbundet, RF
– De borde vara mer på hugget. RF har fina måldokument men det hjälper inte om man inte följer dem, säger hon.
