Mellan 1997 och 2007 ökade andelen som går ut gymnasiet med MVG i alla ämnen, med 2800 procent. Alla begriper att det inte handlar om att svenska skolelever blivit extremt mycket smartare, men väldigt få orkar ta i orsakerna till att de högsta betygen slängs ut som köttben på skolgården. Jan Björklund har föreslagit fler och mer styrande centrala prov, och nog kan det rätta till en del. Grundorsakerna finns dock kvar.

Jag var själv väldigt engagerad för friskolereformen på nittiotalet. Att man själv fritt skulle få välja något annat än den skola eller det dagis man blev tilldelad, var en frihetshägring som vi i dag knappt kan greppa. Tyvärr kunde vi då inte heller förutsäga de förändringar som skulle komma med den här friheten, i den här formen.

Det är alltid svårt att kombinera marknad med antimarknad. Upphandlade välfärdstjänster är inte kapitalism, den enskilde har ingen frihet att välja och välja bort, det har politikerna redan gjort. Inte sällan får man det sämsta av två system, både roffarkapitalism och ansvarslösa, ansiktslösa politiker och tjänstemän.

I fallet med skolan finns större frihet, men det är fortfarande inom tydliga gränser. Just därför är risken för näringsverksamhet på dessa områden så låg, den är så att säga bortförhandlad. Vinsterna är däremot rätt beskedliga, enligt Friskolornas Riksförbund låg den genomsnittliga vinstmarginalen för friskolorna 2008 på omkring 5 procent, ungefär hälften av det generella genomsnittet för företag utanför finanssektorn.

Det betyder inte att vinsterna inte kan vara vansinniga ändå. Enskilda friskoleföretag har långt högre marginaler, över 10 procent, och enligt friskolebranschen själv är det knappast möjligt med rimlig undervisningskvalitet. I en artikel i DN nyligen tog Lars Ohly och Rossana Dinamarca upp IT-Media och Turismgymnasiet i Lund, som bortsett från det klart tveksamma företagsnamnet också hade en vinstmarginal på mer än en fjärdedel av omsättningen. Det säger sig själv att det är oseriöst.

Vissa till höger säger då att den sortens problem löser sig med tiden. Det fria skolvalet gör att barn och föräldrar väljer bort sådana skolföretag, allt som krävs är bättre information. Problemet med den inställningen är att man säger att vissa barns utbildning får offras, deras livschanser blir collateral damage. Så är det inte.

Problemet är dock ännu större. För vem vet om det ens är undervisningskvalitet barn och föräldrar främst är ute efter? I många fall, inte sällan i innerstädernas fria gymnasier, smäller höga betyg med liten ansträngning och kanske en gratis dator långt högre. Föräldrar och elever ser sig som skolans kunder. Varan man köper är inte alltid primärt en god utbildning.

Jag säger inte att det bara är skolpengens fel. Hela samhället har kommersialiserats, vi strävar alla efter snabbare kickar och enklare lösningar. Kvalitetssänkningen i såväl lägre som högre utbildning har kommit jämsides med en förändring av hela det offentliga samtalet.

Det är inte bara dåligt, hierarkier har rivits ner, samtalet breddats. Men skolan kan inte bara vara lätt och rolig och fria sms på köpet. Frihetsreformerna bidrar till förljugenheten och lögnerna drabbar främst de elever som tror att de är smarta och utnyttjar systemet. Det hade kanske varit okej om det inte hade handlat om barn.

Frilansjournalist och fristående krönikör för Fria Tidningar.

”Skolan kan inte bara vara lätt och rolig och fria sms på köpet.”