För lite perversioner och ångest
Life during wartime Regi: Todd Solondz Skådespelare: Shirley Henderson, Charlotte Rampling, Michael Lerner m fl.
Film
Det har gått tolv år sedan Todd Solondz fick sitt breda genomslag med filmen Happiness. Efter Storytelling och Palindromes kommer nu en uppföljare till genombrottet, Life during wartime. Alla skådespelare är utbytta men karaktärerna är desamma.
De tre systrarna Jordan, som tillhör den störda familj som är Happiness nav, är fortfarande i centrum. Joy har blivit lite glåmigare men är fortfarande lika ängslig och är tillsammans med en före detta knarkare som en del i sitt ständigt pågående rädda världen-projekt. Trish är fortfarande hurtigt entusiastisk och nedlåtande och förtränger att hennes barns far är dömd för pedofili. Helen är förstås mer hysteriskt självupptagen än någonsin förr.
Det är trevligt att återse dessa karaktärer, men Todd Solondz har gjort det svårt för sig genom att byta ut skådespelarna från första filmen. Dessutom är Life during wartime ganska svårbegriplig för dem som inte sett Happiness. Alltför mycket syftar tillbaka på en tolv år gammal film. Varför kan man fråga sig?
Tja, jag vet faktiskt inte riktigt. Anspelningarna på Happiness är inte särskilt komiska. Inte heller fördjupar de karaktärerna eller för handlingen framåt. Man måste verkligen anstränga sig för att förstå varför den här uppföljaren kommit till.
Todd Solondz har alltid dränkt in sina scener i ironi för att få oss att skratta åt hans fula, skitiga och snuskiga karaktärer och samtidigt få dåligt samvete över att vi gör det. Han har en mästerlig förmåga att göra tittaren till medskyldig och låter publiken få syn på de mer ljusskygga delarna av den egna personligheten.
Men jag ska inte tala för alla här, jag smalnar av perspektivet. Solondz har åtminstone fått mig att känna mig som en ganska elak och perverterad människa flera gånger, samtidigt som han fått mig att skratta högt.
I Life during wartime har Solondz glömt bort vilken obekväm regissör han är. Han får mig aldrig att rodna, skruva på mig, knappt ens skratta.
Jag vill känna mig pinsam, få lite ångest. Men tyvärr blir jag mest gäspig.
Se Welcome to the dollhouse, se Palindromes, se alla andra filmer Solondz regisserat innan du köper en biljett till Life during wartime.
