Mentalsjuk eller sinnesförvirrad. Människor med psykiska funktionshinder har fått många namn genom tiderna. Också teorierna om de bakomliggande orsakerna och behandlingsmetoderna har skiftat. Numera är metoder som tvångsbadning och åderlåtning förpassade till historien, liksom synen av psykiskt sjuka som besatta av demoner.
Ändå finns fortfarande många fördomar kring psykisk ohälsa, i synnerhet när den innebär ett funktionshinder i vardagen. Negativa attityder och uppfattningar som leder till avståndstagande och diskriminering kallas för 'stigma' och är ett stort hinder för psykiskt funktionshindrades integration i samhället.
Lars Hansson, professor vid medicinska fakulteten på Lunds Universitet, menar att stigmatiseringen är förödande ur flera aspekter. Dels ur ett rent humanitärt perspektiv, men framför allt för att personen med ett psykiskt funktionshinder riskerar att börja se på sig själv med omgivningens negativa ögon. Personer med ett psykiskt funktionshinder lider ofta av dålig självkänsla och en dålig självbild. Denna förstärks när den bekräftas av omgivningens attityd och beteende.
- Man börjar tänka att man är en dålig, sjuk människa och att man är en 'sådan'. Det stör behandlingen och är det största hindret för rehabilitering, säger Lars Hansson.
Okänsliga kommentarer, människor som stirrar och vänner som drar sig undan förstärker känslan av utanförskap och föder känslor av skam och hopplöshet.
Ens egna negativa attityder kan också göra att man drar sig för att söka vård, eller inte vill acceptera en diagnos som är svår att identifiera sig med.
Vad som klassas som psykisk sjukdom är kulturellt betingat och omtvistat. När det blir en sjukdom är ofta en fråga om grad av psykisk ohälsa. Många har någon gång känt stark oro eller nedstämdhet, i synnerhet i perioder av sorg efter förlusten av en närstående, men när symptomen blir så intensiva att man får svårt att leva i sin tidigare vardag och behöver söka hjälp kan man ibland börja tala om sjukdom. Med psykiskt funktionshindrad menar man att den psykiska sjukdomen blir ett hinder i vardagen och gör det svårt att leva ett 'vanligt' liv.
Den svårigheten ökar också genom stigmatiseringen. En del människor undviker att umgås med psykiskt funktionshindrade, att bo nära dem eller att anställa dem, särskilt om funktionshindret är av det allvarligare slaget. Förlorar man sitt jobb, med försämrad ekonomi som följd, kan steget vara nära till att också förlora sin bostad, och den onda cirkeln är ett faktum.
Ulf Carlsson, under flera år aktiv i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, menar att det kanske största problemet för psykiskt funktionshindrade är svårigheten att komma ut i samhället igen. Det som förenar många med olika typer av psykiskt funktionshinder är det sociala utanförskapet med arbetslöshet och dålig ekonomi.
- Att koka kaffe i sociala kooperativ är i dag det enda alternativet, det finns ingen väg att gå. Och det ger ju inga pengar, menar han.
Samtidigt är det långt ifrån alla som kan ta ett vanligt jobb. Ulf Carlsson pratar om fattigdomsfällan, där den som visar viss arbetsförmåga riskerar att bli av med sin ersättning för att tvingas söka ett arbete som är omöjligt att få.
När psykiatrireformen genomfördes 1995 hoppades man att samhällets attityder till psykiskt funktionshindrade skulle förändras i takt med att deras delaktighet i samhället ökade. I dag vet man dock att psykiatrireformen misslyckades, delvis på grund av bristande resurser. Kommunerna lyckades inte erbjuda ett tillräckligt stöd, boende och sysselsättning, och negativa attityder kvarstod. Studier kring stigmatisering av psykiskt funktionshindrade visar att negativa föreställningar och attityder inte har minskat, och att många upplever att de möts av nedvärderande attityder och diskriminering.
Lars Hansson menar att slangord som 'miffo', 'pucko' och 'schizo' bidrar till föreställningen att psykiska funktionshinder hör ihop med brister i förståndet. Hur vi använder språket är därför en av de saker som måste uppmärksammas, menar han.
Genom historiens språkbruk - i ord som 'vansinnig', 'galen' eller 'dåre' - ser vi att gränserna mellan förståndshandikapp och psykiskt funktionshinder har varit flytande. Även det nu populära begreppet 'psykiskt funktionshindrad' upplevs av en del som stötande, eftersom det riskerar att förväxlas med 'intellektuellt funktionshindrad'.
Jan Svedlund, chefsöverläkare vid Sahlgrenskas psykiatriska klinik, menar att man tenderar att se den psykiskt sjuke som opålitlig och irrationell och en person som kan ta sig till vad som helst.
- Men de flesta som är psykiskt sjuka är högst rationella i sitt beteende och inte alls våldsbenägna, säger han.
Mordet på Anna Lindh, den fyraårige pojken i Arvika och andra 'vansinnesdåd', som i flera medier kopplats till bristande psykvård, har spätt på rädslan för psykiskt sjuka som vandrande bomber. Rädslan för det irrationella våldet har ökat.
- Sedan några år tillbaka har psykiskt sjuka på ett olyckligt sätt kommit att uppfattas som farliga. Det är ju inte så. Den vanlige psykiskt sjuke är en deprimerad person som är orolig och nedstämd och inte gör en fluga förnär. Det är betydligt fler som betraktas som friska än som psykiskt sjuka som begår våldsbrott, säger Jan Svedlund.
Ulf Carlsson håller med.
- Jag upplever att psykiskt funktionshindrade ofta har väldigt trubbiga armbågar, är väldigt försiktiga och rädda att såra andra. Det blir så skevt, när bilden i medierna skapar rakt motsatta reaktioner mot vad den med minsta möjliga självförtroende behöver. Folk är rädda för dem som själva är så rädda, säger Ulf Carlsson.
Lars Hansson menar att utbildning och information är en bra medicin mot fördomar. Men informationen måste vara riktad direkt till dem som i sitt arbete träffar människor med ett psykiskt funktionshinder, till exempel lärare och vårdpersonal. Mer generell information till allmänheten ger ingen effekt, menar han. Allra bästa boten mot fördomar och rädslor är att själv träffa någon med ett psykiskt funktionshinder.
Tillsammans med andra forskare vid Lunds Universitet har Lars Hansson undersökt attityder bland studenter i olika vårdutbildningar. Tusentals blivande arbetsterapeuter, psykologer, läkare, med flera har tillfrågats om synen på psykiskt sjuka.
- Det är uppenbart att det finns fördomar i dessa grupper också. Men det har visat sig att utbildning, och i synnerhet direktkontakt med psykiskt sjuka under till exempel praktik, påverkar attityderna, säger han.
Även hyresvärdar borde utbildas, menar han.
- I en rad kommuner i Sverige skrivs särskilda villkor i hyresavtalen som gör det lätt att vräka personen. Till och med de som är satta att stötta dessa människor ställer större krav på den psykiskt funktionshindrade än på dig och mig, menar han.