Per Björklund

Fördjupning


Per Björklund
Fria Tidningen

Mattias Gardell: ”Vi vill återupprätta folkrätten”

Religionshistorikern Mattias Gardell och idéhistorikern Edda Manga var ombord på hjälpkonvojen till Gaza som bordades av israeliska kommandosoldater. Fria Tidningen träffade dem för ett samtal om händelserna – och Sveriges kluvna förhållande till Israel.

Två veckor har gått sedan stormningen av frihetsflottan till Gaza, då nio personer dödades av israeliska soldater ombord på det turkiska fartyget Mavi Marmara, när Mattias Gardell och Edda Manga möter upp på ett kafé på söder. Med tanke på vad de gått igenom är de vid förvånansvärt gott mod – mycket tack vare det enorma stöd de fått sedan hemkomsten.

– Jag har fått massor av uppskattning från vanligt folk på gatan. Det var ganska oväntat med tanke på hur stark den pro-israeliska offensiven varit i medierna, säger Mattias Gardell.

Samtidigt som de svenska deltagarna i Ship to Gaza återvände hem efter flera dygn i israelisk fångenskap fylldes medierna av anklagelser mot konvojens deltagare och arrangörer. Men många uppgifter som cirkulerade var helt tagna ur luften, menar Mattias Gardell.

– En minimal källkontroll hade räckt för att avfärda påståendet att den turkiska välgörenhetsorganisationen IHH är en militant islamistisk organisation. Men de enda som gjorde det var Studio Ett i P1, som ställde in en stor special om IHH eftersom de undersökt uppgifterna och kommit fram till att inget stämde. Det var ett sällsynt inslag av journalistisk hederlighet.

– Samtidigt är det väldigt tydligt att människor på gatan inte köper att de israeliska soldaterna som bordade våra fartyg var tvungna att mörda aktivister i självförsvar, utan någon förklaring till varför de sköt människor i bakhuvudet eller i ryggen eller varför de över huvud taget befann sig på våran båt – det var ju inte vi som bordade dem, säger Mattias Gardell.

I ett långt filmklipp från bordningen av Mavi Marmara som smugglats ut från Israel av organisationen Cultures of Resistance skymtar Mattias Gardell förbi, sittandes till synes helt lugn i ett rum på fartyget medan turkiska och arabiska journalister och aktivister tar skydd på golvet.

Vad tänkte du i det ögonblicket?

– I det läget hade israelerna tagit över båten och dödat flera personer. Utanför gick de med lasersikten och vi hörde hur de sköt och såg hur de tog flera personer och huvade dem i bästa Guantanamo-stil och misshandlade några. Pressrummet har fönster åt alla håll och många journalister var livrädda. Jag var den enda blondinen i rummet, så jag tänkte att om jag sätter mig upp och ser helt lugn ut så har det en lugnande inverkan på soldaterna.

– Israel är en stat med en väldigt tydlig rascentrerad överhetsideologi som kommer av den koloniala makt som man etablerat i Palestina. När jag levde i Nablus på Västbanken år 2002 och 2003 upptäckte jag ganska snabbt vilken inverkan min närvaro som blond västerlänning hade. De israeliska soldaterna var mycket mindre benägna att skjuta på palestinska barn eller äldre om de visste att jag stod där och tittade.

Liksom flertalet av deltagarna i konvojen satt Edda Manga och Mattias Gardell fängslade i över två dygn efter stormningen av konvojen.

– Israel har bilden att de är en rättsstat, så för att kunna häkta oss hävdade de att vi kommit illegalt in i landet, vilket var en ren fars, säger Edda Manga. Men det var ändå en stor skillnad jämfört med hur elitstyrkorna behandlades oss på båten, där vi inte fick dricka vatten eller gå på toaletten, och varje människa som sa något riskerade att bli slagen.

MG: – De använde attackhundar, de slog folk, de lät folk ligga bakbundna på knä, blödande, skottskadade. De behandlade oss som djur under en resa som varade från sex på morgonen till elva på kvällen.

EM: – När jag kom till fängelset tänkte jag på Hannah Arendt, som skrev att en människa förlorat alla sina rättigheter när hon har något att vinna på att komma i fängelse. Där finns i alla fall vissa grundläggande regler för hur man behandlar en fånge. En annan sak som slog mig var det systematiska ljugande som soldater och vakter på alla nivåer använde sig av för att hålla oss lugna. När vi sa att vi har rätt att ringa våra familjer, så sa de aldrig nej, istället sa de att vi skulle få göra det senare. Så fort de var lugna och sa något i normal, vänlig tog så var det en lögn. Jag undrar hur en stat är beskaffad som lär sina ungdomar inte bara att slå bakbundna fångar och förvägra dem att gå på toaletten, utan också att ständigt ljuga. Vilka effekter har det på israelerna själva, med tanke på att nästan alla gör militärtjänst?

Deltagarna i konvojen var medvetna om riskerna med att utmana Israels blockad. Vad drev er att ändå utsätta er för detta?

MG: – Vi vill återupprätta folkrätten. Under lång tid har EU sagt att blockaden måste hävas, men de har inte satt någon kraft bakom kravet. Men tack vare att frihetsflottan samlade en sådan regnbågskoalition av människor, och tack vare att Israel förstår att vi kommer att göra det igen, så tvingades de att ta något slags initiativ.

EM: – Jag har sett ganska mycket våld. Jag är ju född i Colombia och Palestinakonflikten är inte på något sätt lika blodig som konflikten där. Men det systematiska förstörandet av människors hem och allt deras hopp är ett oerhört psykologiskt våld, och det pågår hela tiden ostraffat. Så tiden i Nablus sa mig att om man ska kämpa för någon slags rättsordning så måste man börja där.

MG: – För många som engagerat sig i Ship to Gaza var det första gången på länge eller någonsin som de varit politiskt aktiva. Många har varit väldigt frustrerade över det som pågår, och så fick de den här chansen att göra något väldigt konkret.

Mitt i intervjun börjar Mattias Gardells telefon ringa febrilt. Det är journalister som vill ha en kommentar till att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu lovat att ”lätta” på blockaden mot Gaza. Men det är svårt att ha en åsikt innan man ser vad det innbär konkret på marken, menar Mattias Gardell.

Vad krävs för att ni ska anse blockaden hävd?

MG: – Om blockaden verkligen lättas så borde det första steget vara att bygga ut hamnen i Gaza. I dag har man bara gränser till två djupt fientliga statsmakter, Israel och Egypten, och ingen möjlighet att driva handel eller resa utanför sitt land utan att underställa sig deras krav.

MG: – I förlängningen står större saker på spel än blockaden. Med sitt agerande demonstrerar Israel att man vill stå över lagen. Därför är det här också en konflikt om globens framtida utformning. Ska det finnas en internationell rätt som gäller alla, eller ska den bara gälla för vissa? Den frågan tror jag vi behöver tänka igenom var vi än befinner oss.

Trots att det är valår har få saker väckt så livlig debatt som Israels räd mot Gazakonvojen. Aktionen mötte kraftfulla fördömanden men försvarades också av flera borgerliga riksdagsledamöter – trots den starka opinionen mot Israels agerande. Vad har politiker att vinna på att försvara Israel?

MG: – Jag tror de har tappat kopplingen till vad som pågår. De lever kvar i en kolonial världsbild där Israel utgör en front mot barbariet, och de informeras av en islamofobi som bygger på att människor är rädda för palestinierna eftersom de i övervägande grad, men inte uteslutande, är muslimer. En del är oroliga för att antisemitism har med saken att göra, men det visar bara hur okunniga de är och hur selektivt de läser verkligheten. Alla israeler är inte judar, och alla judar är inte israeler. Alla israeler är inte heller Netanyahu och Lieberman – det fanns israeler med på frihetsflottan, liksom judar från olika länder. Och om blockaden inte hävs och det blir en ny flotta så har ett femtiotal israeliska judar redan anmält intresse av att följa med.

EM: – Tidigare fanns det ett utrymme för sympati med palestinierna, men något hände med sättet att tala i det här landet under Göran Perssons tid. Jag tror att det handlar om skillnaden mellan Sverige som ett tredje vägens land och ett Sverige som identifierar sig som västerländsk civilisation och vill vara med i NATO bakvägen. Det är stor skillnad mellan att vara ett neutralt land i en bipolär värld, som stödjer antikoloniala kamper och alternativ till kommunismen och den råa kapitalismen, och att vara ett land som är med i den globala ordningens elit och håller på med preventiva ”humanitära interventioner” här och där. I den världen är Israel en i gänget. Samma vecka som solidaritetskonvojen började sin resa blev Israel medlem i OECD och lyckönskat av den svenska regeringen för det.

MG: – Israel är en bosättardemokrati som liknar Ian Smiths Rhodesia eller Sydafrika under apartheid, som upprätthöll en kolonial ordning med en rasistisk ideologi som man till slut började tro på själva. Därför är det lätt för många i de gamla koloniala centra i västra Europa att känna igen sig i israelerna. Vi har också varit de där vita som erövrat områden i Asien och Afrika, så vi förstår vad de gör. Det är lätt att tänka att araber och semiter och muslimer är barbarer och ociviliserade vildar som måste hållas kort. Och erövrar du andra människor så tror jag att det i sig skapar rädslor för att din makt och dina privilegier ska upphöra, att de förtryckta ska göra uppror. Det föder rädslor för hämnd.

Jämfört med Israel-Palestinakonflikten väcker kriget i Afghanistan, som Sverige faktiskt deltar i, väldigt lite debatt. Vad säger det om det svenska samhällsklimatet?

EM: – Delvis beror det på att Israel-Palestinakonflikten länge varit en starkt symbolisk fråga i svensk politik. Men det handlar också om att vi alltid varit bra på att gömma undan saker. Diskussionen om vår roll under andra världskriget kom ju inte igång förrän på 80-talet. Vi är ett vapenexportland samtidigt som vi utger oss för att vara en fredsmäklare i internationell politik. Det är en väldigt förljugen bild.

En del tycker att Israel och Palestina får för mycket uppmärksamhet med tanke på att det finns konflikter i världen där många fler dödas. Vad anser ni om det?

EM: – Folk frågar mig ibland varför jag inte engagerar mig i det colombianska fallet istället, som om det på något sätt skulle ligga närmare till hands att jag bryr mig om det. Men alla de här problemen hänger ihop. Våldet i Israel är väldigt intimt förknippat med det som sker i Colombia, den paramilitära regim som finns där understöds ju av den israeliska staten.

MG: – När vi hade ett samtal om det här under Clandestinofestivalen och någon föreslog att vi borde bry oss om Darfur istället, så reste sig en man upp och sa att han kom från Kongo. Där har minst 6 miljoner människor dödats och det finns ett oerhört starkt sexualiserat våld som inte minst riktas mot kvinnor. Men samtidigt som han var starkt engagerad i det som sker där såg han en väldigt stark koppling till det som sker i Palestina och ville följa med på nästa flotta, därför att detta på samma sätt är något som man inte kan lämna över till politikerna. Alla människor borde engagera sig, men alla kan inte vara överallt samtidigt.

Fakta: 

<h2>Läs alla våra artiklar om angreppet mot Ship to Gaza på vår <a href="http://www.fria.nu/tema/ship-to-gaza">temasida</a>.</h2>

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Robotrevolutionen – verklighet eller myt?

Vissa varnar för massarbetslöshet medan andra ser det som en möjlighet att dela på jobben. Men hur kommer det sig att jobb som borde kunna utföras av maskiner redan i dag, inte gör det?

Fria Tidningen

Därför är vi fångar i skuldberget

I dag lånar bankerna ut pengar som aldrig förr till bostadsköp. Svenska hushålls skulder är nu över 90 procent av BNP. Men vad händer då om bostadsbubblan spricker och priserna rasar?

© 2025 Fria.Nu