Vad är det för djävla värld vi lever i?
Skolor brinner, bilar, dagis och annat. Är vi i en krigshärjad zon? Har vi en illasinnad diktator? Har vi drabbats av stora naturkatastrofer? Vad ligger bakom all förtvivlan, desperation, ilska och hat? Vi är så djävla egotrippade. Vi har drabbats av en egoism som skapar ett allt kallare samhällsklimat och de flesta ifrågasätter det inte ens. Den är den privata vinningen som driver tillväxten och får ”hjulen att rulla”, säger man.
Det finns förstås många olika medverkande orsaker till att skolor brinner. Taskig hemmiljö, traumatiska upplevelser, omedvetna lärare och polisvåld. Men ett argument som återkommer är att ungdomar kommer ut i arbetslöshet och hamnar i gäng i sin desorienterade och sysslolösa tillvaro. Jag tar upp den tråden.
Varför är så många arbetslösa? Ungdomar och andra? Det finns hur mycket arbete som helst att uträtta. Men vad det kanske inte finns tillräckligt av, är en lön som ligger i världstoppen (globalt sett), en lön som medger vårt unika resursslöseri. Vi har inte råd att ge alla en hederlig lön. Vi har fokuserat så mycket på företagarnas vinster och bonusar, att vi kräver allt mer för egen och kollegornas del, trots att vi har mer än nog. Alla är inte bland dessa som har mer än nog, för de övriga unnar inte dem att ha det. Då får de hellre gå arbetslösa, på försörjningsstöd, tigga på soc eller strula runt på arbetsförmedlingen.
Om samhället skulle anpassa sig till de rimligaste sociala och ekologiska kraven skulle arbetslösheten inte vara på tal, snarare skulle bristen på skonsamma händer och behovet av invandring vaea allt tydligare.
Men de eviga löneökningskraven knäcker det solidariska tänkandet. När ett antal tjänster ska bort inom äldreomsorgen diskuteras främst hur många som blir sparkade och inte hur mycket färre arbetstillfällen det blir. Och dessutom brukar ansvariga ständigt hävda att kvalitén inte ska sänkas. Simsalabim och ungdomarna får hålla sig på gatan, för de var aldrig anställda.
Fackföreningarna räds denna diskussion av ett enkelt skäl. De ser ingen anledning till att direktörerna och aktieägarna ska dra iväg med godset. Det vore ju mycket bättre att arbetarna fick sin årliga löneökning. Så tänker de, och det vore inget större fel i det om man inte hade glömt andra vägar. En ekologiskt anpassad och rättvisemärkt produktion ger inte lika mycket över i de stinna penningbörserna, för resurserna stannar delvis i de ekologiska systemen. Vid rimlig global produktion av råvaror, mat och pryttlar blir det inte heller så mycket över till oss i Nord.
Om alla ska få känna sig delaktiga i samhället får man kanske avstå från sina ständiga löneökningar. Kräv hellre kortare arbetstid, en solidarisk produktion, se till att bonusar försvinner, liksom enorma löneklyftor och ta bort aktievinsterna. Så kommer nog färre skolor brinna. Och sluta hantera barn och ungdomar så illa i skolorna att en del av dem uppfattar skolan som en maktens symbol, den förhatliga makt som inte kan ge alla rimliga villkor!
