När IWC förbjöd valfångst 1986 var det för att flera arter hotades av utrotning. Norge och Island har helt enkelt ignorerat förbudet och fortsatt att jaga valar i syfte att sälja kött och oljor. Japan har hittat ett kryphål i lagen och jagar valar som de påstår används till ”vetenskaplig forskning.” Det kan röra sig om mellan 1 000 och 1 500 valar om året.

Miljöföroreningar, klimatförändringar och fiskemetoder där valarna blir ”bifångst” utgör redan ett stort hot mot valarna. I detta läge föreslår IWC nu laglig kommersiell valjakt. Sedan förbudet 1986 har Japan lobbat för en sådan förändring. I valfångstkommissionen stödjer fattiga länder i syd, som Gambia, Mali, Togo med flera, Japans förslag. Dessa länder är rekryterade till kommissionen av Japan och har fått omfattande bistånd av den japanska fiskerimyndigheten.

Flera akut hotade arter som till exempel sillval, sejval och hajval kommer, om förslaget går igenom, att bli tillåtna för jakt. Arter som inte har lyckats återhämta sig från tidigare exploatering. Förslaget legitimerar valfångsten och risken är uppenbar att jakten kommer att expandera, att IWC:s förslag signalerar ”faran över” vad gäller valarnas fortlevnad.

Val jagas genom harpunering. Harpunen går in i valens kropp, där den sedan exploderar. Vind och vågor gör det svårt att träffa exakt och det kan ta en timme innan valen dör. Förhoppningsvis är den död när den med kran dras upp på valfångstfartygen. Fångstmetoden orsakar ett extremt och ofta utdraget lidande.

”Förslaget öppnar upp för en farlig utveckling, där valfångsten bli en politisk handelsvara i stället för att grundas på vetenskapliga argument. Det borde vara Sveriges plikt att arbeta för att kvoterna grundas på vetenskap och inte politisk kohandel”, säger Tom Arnbom, biolog och naturvårdsexpert på WWF.

Många är frågorna som trängs ut från dagordningen av den ekonomiska krisen. Hur konjunkturen och det ekonomiska systemet ser ut om tio år vet vi inte. Men vi kan då ha förlorat flera valarter – för alltid.