Film som göder en svältfödd queerpublik | Fria.Nu
Fria Tidningen

Film som göder en svältfödd queerpublik

FRIA följer med på inspelningen av Sedelärande Instruktionsmusikal i Revolutionärt Uppförande där ett gäng aerobicsinstruktörer startar korståg mot heterosexismen.


Ett heteropar vid ett barbord drar till sig uppmärksamhet:
– Alltså, jag måste bara fråga, är det sant att ni ligger med varandra, trots att ni är olika? Är de sant att ni bara har penetrationssex fast du har din gpunkt i röven och din klitoris inte sitter inne i fittan?
– Men kom igen, har ni verkligen identifierat er med det kön staten har tilldelat er? Får jag ta en bild?

Applådena fyller kulturhuset Underjorden och skådespelarna skakar av sig sina roller för en kort paus. Bakom en filmkamera står Leo Palmestål och gör inställningar för nästa scen. Efter att ha varit klippassistent till Jonas Åkelund, under dennes samarbete med Madonna, är det nu queerrevolutionär nollbudgetfilm som gäller.
– Jag insåg snart att jag hatade hela den branschen, och när jag träffade Lasse Långström och han föreslog att vi skulle spela in en transmilitant bögporrfilm hakade jag på direkt.
De bildade HeteroHatisk Filmproduktion och deras första film Revolutionärerna hade premiär på Göteborgs Queerinstituts Ultra-feministiska porrfilmfestival i augusti. I nuläget ligger också en film om Chako Paul City – den mytomspunna lesbiska byn i Norrland – på klippbordet med planerad premiär på Lesbisk Festival i juni.
Filmen som spelas in nu har titeln Sedelärande Instruktionsmusikal i Revolutionärt Uppförande och den utlovas att bli en film som kommer att göda en totalt utsvulten queerpublik.

Lasse Långström, 24 år, är yrkesfeminist, regissör och manusförfattare. Han står i nätstrumpbyxor, jeansshorts, rosa scarf och basker och skuggar ögonen för det starka strålkastarljuset med ena handen. I den andra handen håller han en dallrande löskuk. Han ser sig om bland statister som rör sig i rummet. ”Är det någon här som kan göra mens?” frågar han. Några händer åker upp i luften som svar på frågan. Sedan mosas bär, ketchup och soja ihop till en naturtrogen sörja. Nästa scen kan starta och utan att avslöja för mycket så kommer en heteroman att pimpas upp med två droppande tamponger till örhängen och en menskopp som hatt.

FRIA fångar upp Lasse för att höra hur idén till den här filmen kom till.
– Det har hänt så många gånger att heterofascister kommit fram till mig och mina vänner på krogen och kört sitt ”är du kille eller tjej och hur gör ni när ni knullar”. Jag har därför fått många tillfällen att fundera över hur man bäst besvarar det där. Ska man hälla mens på honom, skalla honom. Eller... brista ut i musikal.

Varför gör ni filmen?
– Filmen är en reaktion mot en astråkig hbt-rörelse som kryper för att vara tillräckligt fin och rumsren för att tillåtas assimileras upp i heteropatriarkatet. En stympande rörelse som inte fattat att priset vi betalar för heterorättigheter som att gifta oss och skaffa barn är att vi måste bli gulliga, sluta knulla på offentliga toaletter och att allt blir tråkigare. Alltså, det finns en verkligt revolutionär kraft i att ha en homo- eller trans-identitet, men så snabbt man assimileras dör den. Frihetspotentialen handlar liksom inte om kuk mot kuk och fitta mot fitta utan om uppbrott och kreativitet.

Vilka vill ni nå med filmen?
– Främst är det en film av queers om queers och för queers. Queers är totalt svältfödda på egen kultur, det vill säga en kultur som talar vårt språk.

Angående heterohatet. Är det inte längre okej att vara hetero?
– Det är skillnad på att vara heterosexuell och vara heterofascist. Det är skillnad mellan att acceptera det kön som staten har gett oss och att trakassera andra som inte gör det. Alla människor borde ifrågasätta sig själva, bara för att du följer en norm ska du inte få komma undan.

Fakta: 

<h2>• Den 11 maj har Sedelärande Instruktionsmusikal i Revolutionärt
Uppförande premiär på Roy.<br>• Torsdagen den 13 maj visas också
Revolutionärerna och Manlighet – En intervjufilm på bio Roy.</h2>

ANNONS
ANNONS

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

© 2022 Fria.Nu