På 200-talet avrättades Katarina i Alexandria sedan hon fått 50 lärda män att konvertera till kristendomen. Hon blev helgon och hennes gestalt var vanlig i våra kyrkor så länge Sverige var katolskt. Hon brukade anropas av den som hamnade i nöd.

Katarina finns på Hälsinglands museum i Hudiksvall där man har skapat en fint iscensatt helhet av sina senmedeltida träskulpturer. Men när man kallar utställningen Haaken Gulleson – mästaren från Fläcka glider museet på sanningen. Forskningen har visat att Gulleson var målare och den framstående skulptören en anonym medlem av verkstaden, som kanske låg i Fläcka i Enånger utanför Hudiksvall.

Det fanns inte bara en mästare, utan olika hantverksskrån (skulptör, snickare, målare, förgyllare och så vidare) och flera verkstäder som hantverkarna kunde flytta mellan. Det hade varit mer intressant att få den bilden än att hålla fast vid legenden om geniet Gulleson. Men så har man ofta gjort i konsthistorien.

Man kan se på Katarinas kropp att hon är blyg. Hjulet är tungt och måste ha varit svårt att balansera på armen. Det blir en nästan rörande kontrast till verket som gestaltar det blivande helgonet. Efter halshuggningen skulle hennes kropp läggas på ett hjul. Kanske var modellen ett barn som brukade hålla till i verkstan där skulptören jobbade.

Det sträva som avtäckts i Katarina finns också i madonnan från Norrala – mor och barn i en ögonblicksbild – skapad av en annan samtida, men okänd skulptör. Vi kunde ha mött dem i morse på gatan. Vi kan se att detta är människor med jordiskt ursprung, att de har levt före oss. Det jordiska lyser igenom.

Visserligen skulle skulpturerna skildra dessa gestalter som de tänktes se ut i himlen, men det är inte tron som talar högst, utan den jordiska rösten. Den måste ha talat också till 1500-talets människor, eftersom god konst inte predikar.

Man vände sig till Maria. Ibland satt hon i sin moder Annas knä och motivet blev då Anna själv tredje. En familjekult utvecklades och i altarskåpet från Söderala finns, förutom Maria, hennes apokryfiska systrar med sina barn; ett står i mammas kjolar med Bibeln i hand, vuxen att förkunna.

Gestalterna blir fler och fler i kyrkorna: Maria, barnet, familjen och helgonet, som också kunde vara en makthavare likt den hårde kung Olof, beredd med yxan och fötterna på sin baneman.

Det märkligaste verket ur Gullesons verkstad är Johannes Döparens huvud. Han har drag typiska för den okände mästarskulptören: det välordnade, krusiga skägget och det runda ansiktet med stora ögon under tunga ögonlock. Johannes huvud liknar en byst, men hans häpna, sorgsna uttryck fångar besvikelse och bestörtning.

Varför skulle han avrättas för att en ung flicka som Salome önskade hans huvud på ett fat?