Vi träffas i Fontänhuset, mitt i stan vid Gustav Adolfs Torg. Hit kommer människor som har eller haft psykiska problem för att rehabiliteras och arbetsträna. Förra året firade Fontänhuset 25-årsjubileum i Malmö. Huset med fem våningsplan, ett för varje verksamhetsområde, har medlemmarna själva renoverat och inrett. Vi befinner oss i luftiga rum med trägolv på femte våningen.

- När jag har varit iväg och föreläst ett par dagar och egentligen har en ledig dag så går jag hit i alla fall. Jag saknar huset. Så då går jag till köksvåningen och lagar mat.

Jan-Inge Nilsson skrattar till. Det var hit han kom för sex år sedan då han levt i kaos under en längre tid. Han jobbade tidigare som ”postaman” och var anställd på Posten.

- Jag är en av alla med dubbel diagnos och har levt i missbruk. Jag var inlagd och kom tillbaks ut, men ingenting funkade. Jag lämnade lägenhet och jobb och levde på Malmös gator i 18 månader.

Därefter fick Jan-Inge Nilsson ett boende via kommunen, gick i ett rehabiliteringsprogram och gjorde studiebesök på Fontänhuset. Hit återkom han sedan, gång efter gång. I början var självkänslan så dålig att han stack iväg när folk började prata med honom. Räddningen blev ändå att Fontänhuset inte ställde samma krav på honom som på en vanlig arbetsplats. Man fick vara där, arbeta i sin egen takt och det fanns en förståelse för vad han varit med om.

- Det är inte lätt för gemene man att förstå någon annans upplevelser av sjukdom, säger Anita Dahlroth och lutar sig framåt i stolen.

Vi har flyttat några av stolarna närmare varann, de stod uppställda i en vid ring efter gårdagens studiebesök av undersköterskor. Anita Dahlroth kom Fontänhuset efter att ha varit inlagd på psykiatrisk avdelning i två perioder. Innan dess hade hon jobbat som gymnasielärare i större delen av livet.

- Det var som att jag hade en stor svulst i magen. Jag kunde inte ens gå in i en affär utan att få stark ångest.

Att hon överhuvudtaget orkade ta sig vidare från sjukhuset, hem och sedan ut från sin lägenhet tycker hon delvis beror på tur.

- Jag råkar tillhöra stadsdelen Centrum i Malmö och har fått bra hjälp genom läkare som kontaktade mig. De såg till hela mig och gav inte bara mediciner utan också samtalshjälp, berättar hon.

De är inte speciellt förvånade över den statistik om fördomar som kommit fram genom regeringens kampanj. Stereotypa bilder av psykiskt sjuka och en vi och dom-mentalitet präglar fortfarande både samhället och vården, menar Jan-Inge Nilsson och Anita Dahlroth.

- Jag minns när jag låg inne och det kom arbetskamrater på besök. Jag var så dålig att jag skakade och hade försökt ta livet av mig. De sa till mig: ”Inte ska du ligga här och bli ett psykfall”, säger Jan-Inge Nilsson.

Men det har också hänt en hel del de senaste åren. Det har till exempel i flera år getts en kurs på Socialhögskolan i Lund där studenter läser tillsammans med brukare. Nu när studenterna sedan börjat jobba i socialtjänsten har det börjat märkas skillnader i attityder. Sedan en tid är Jan-Inge Nilsson involverad i kurser både på Lunds universitet och på Malmö högskola. Det är många som vill besöka Fontänhuset och som vill lära sig, såsom sjuksköterskor som jobbar på psykiatrins akutmottagning.

De berättar om varför Fontänhuset blev en så viktig plats. Här stressades inte fram något. Vad man behöver då man är på väg tillbaks är tid. Tid och människor som bemöter en med respekt. På Fontänhuset bedrivs ingen vård utan det är snarare det friska som är i fokus.

- Vem som helst kan ju drabbas. Man vet aldrig vad som händer en i livet och hur man reagerar. När man väl är nere på botten är det oerhört svårt att ständigt få negativa bemötanden. Då är det lätt att ta till alkohol eller droger, menar Anita Dahlroth. Jan-Inge Nilsson fyller i:

- Men det är viktigt att komma ihåg - det finns en väg ut.

Anita Dahlroth och Jan-Inge Nilsson är överens: Verksamheten på Fontänhuset har hjälpt dem mycket. Här har de kunnat vara sig själva och fått tid på sig att komma tillbaka efter tideni mörker och sjukdom.

Foto: Gabriel Flores Jair

Billboard: ”Det var som att jag hade en stor svulst i magen. Jag kunde inte ens gå in i en affär utan att få stark ångest.”

psykiskt sjuka är inte välkomna

* 25 procent kan inte tänka sig att arbeta tillsammans med någon som har en psykisk sjukdom.

* 20 procent skulle inte bjuda in någon till sitt hem om han eller hon visste att personen har en psykisk sjukdom.

* 36 procent anser att människor med allvarliga psykiska problem inte kan återhämta sig fullständigt.

* 61 procent anser att de flesta personer som en gång varit patienter påen psykiatrisk klinik inte är pålitliga barnvakter.

Det visar en opinionsundersökning om attityder till psykisk ohälsa gjord från Centrum för evidensbaserade psykosociala insatser vid Lunds universitet. Studien ligger nu till grund för en ny, landsomfattande kampanj för att minska negativa attityder kring psykisk ohälsa. Kampanjen vid namn Hjärnkoll, drivs Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning och nätverket NSPH, Nationell samverkan för psykisk hälsa på uppdrag av regeringen.