En lång lagstiftningsprocess går mot sitt slut. Det förslag som EU-parlamentet ska ta ställning till den 13 december är resultatet av ett arbete som initierades av unionens miljöministrar i slutet av 1990-talet. Syftet var att underställa medlemsländernas kemikalieanvändning polit- isk kontroll, och 2001 presenterade EU-kommissionen en vitbok om kemikaliepolitiken. Utifrån denna presenterades två år senare förslaget till den EU-gemensamma lagstiftningen Reach, vars exakta utformning har diskuterats fram tills nu.
Den kompromiss som kommissionen, parlamentet och ministerrådet nu enats om får dock stark kritik från miljöorganisationer.
– Mycket har fallit bort. Det blir en mycket svagare lagstiftning än den som presenterades från början, som vi tyckte var ett ganska stort steg framåt, säger Lars Kristoferson, generalsekreterare för Världsnaturfonden.
Även Mikael Karlsson, ordförande för Svenska naturskyddsföreningen, SNF, menar att kompromissen är tandlös.
– Den räcker inte för att skydda hälsa och miljö på ett sätt som krävs i dag. Dessutom ställer den löjeväckande låga krav på företagen när det gäller att byta ut farliga kemikalier.

Kravet på att byta ut farliga kemikalier mot mindre farliga, enligt den så kallade substitutionsprincipen, har varit en stötesten inom förhandlingarna om Reach. Kemikalieindustrin har hävdat att kostnaderna för förslaget skulle bli för höga och har enligt organisationen Corporate european observatory genomfört den största lobbyingkampanjen i Europas historia i syfte att göra lagstiftningen mindre långtgående.

Miljöorganisationerna hävdar att de har lyckats. I det förslag som parlamentet ska rösta om har flera inskränkningar gjorts i substitutionsprincipen. Bland annat kommer många cancerframkallande ämnen samt ämnen som skadar fortplantningsförmågan även fortsättningsvis att få användas. Dessutom är kemikalier som tillverkas i mindre mängd än ett ton per år undantagna från regelverket. Även på kemikalier som tillverkas i mindre än tio ton per år kommer kraven sannolikt att vara lägre.
– Vi är missnöjda med att substitutionsprincipen inte är tillräcklig, och vi är upprörda över hur EU har vänt medborgarna ryggen och vikt ner sig för kemikalieindustrin, säger Henrik Pedersen, miljöbiolog på Greenpeace.
Owe Fredholm, vd för Plast- och kemiföretagen, är istället nöjd med överenskommelsen.
– Som alla annan lagstiftning är detta en kompromiss. Alla har synpunkter på att lagstiftningen inte gick deras väg, men detta är nog en kompromiss som vi kan leva med, säger han.

Miljöorganisationer hävdar att kemiföretagen fått för mycket inflytande över förslagets utformning.
– Det håller jag inte med om. Om vi pratar om lobbying så är miljörörelsen lika goda lobbyister som näringslivet, ibland duktigare. Jag är stundtals imponerad av dem.

Har ni själva försökt påverka Reach-lagstiftningen?
– Vi har naturligtvis svarat på remissrundor. Sedan har vi framfört våra synpunkter när vi har träffat svenska politiker. Vissa saker har de tagit till sig, andra inte, men det är ju spelet.