Israel blir ett allt mer slutet land
Israel har under de senaste åren försvårat möjligheten för palestinier och israeler som vill mötas. Israeler förbjuds vistas på det palestinska området och palestinier som tidigare jobbade inne i Israel hindras från att åka dit. Många unga palestinier har inte träffat en israel annat än med ett automatvapen i handen i en vägspärr.
Vi har också sett en utveckling där allt fler internationella gäster som planerat att besöka Palestina förhindras inresa i Israel. Det har bland annat handlat om journalister, biståndsarbetare och akademiker med det gemensamt att de är engagerade i palestiniernas rättigheter, för fred och samexistens.
Uppenbarligen känner sig Israel hotade av människor som arbetar för fred och försoning, det krävs inte mycket för att klassas som en säkerhetsrisk av staten Israel, och har man ett arabiskt efternamn så räcker det. I torsdags fick vi se ett tydligt exempel på denna poltik, när tre svenska medborgare nekades inresa i Israel på grund av att de har palestinska rötter.
Salam och Lama Abu Iseifan och Samaa Sarsour ingick i en grupp tillsammans med svenska ungdomar med judisk bakgrund, de arbetar tillsammans i projektet ”Låt oss tala om fred”, som syftar till att motarbeta fördomar, antisemitism och islamofobi och att ge svenska studenter en fördjupad beskrivning av konflikten. De besöker tillsammans skolor och informerar om Palestina och Israel utifrån ett personligt perspektiv och resan som fick stöd av Olof Palmes minnesfond skulle ge dem ökad kunskap och gemensamma upplevelser.
När gruppen anlände till Ben Gurion-flygplatsen i Tel Aviv fördes de tre svenska kvinnorna med palestinsk bakgrund samt en av de judiska deltagarna bort för förhör som pågick i åtta respektive elva timmar. Svenska ambassaden var inkopplad, men det hjälpte inte. Lama, Salam och Samaa sattes i förvar under natten och utvisades i fredags morse med ”säkerhetsskäl” som enda förklaringen. Tigran Feiler som har judisk bakgrund tilläts inträde på villkor att han skrev under ett dokument där han lovade att inte besöka palestinska områden och lämnade en deposition på 10 000 svenska kronor. Tigran har själv sagt att han gjorde det mot sin vilja och att han ser det som ett sätt att bakbinda honom och att hindra ”det som projektet vill åstadkomma, brobyggande och dialog”.
Utvisningen och splittringen av gruppen är uppenbart rasistisk. Och oacceptabel. I den respekterade israeliska dagstidningen Haaretz har händelsen tagits upp både på ledar- och nyhetsplats. I söndagens ledare är man mycket kritisk till avvisningen och ställer sig frågande till att de tre tjejerna skulle vara ett nationellt säkerhetshot och i artikeln kritiseras att allt fler ”pro-palestinska” personer inte släpps in i landet. Man menar att ingen som inte uppenbarligen är ett säkerhetshot borde nekas att besöka Israel. Artikeln avslutas med uppmaningen att ”Israel borde be de deporterade svenska kvinnorna om ursäkt, erbjuda dem att åka tillbaka och uppleva landet på egen hand”.
Visst är det så, och det är svenska regeringen som måste se till att det händer. Utrikesdepartementet har inte fått någon förklaring till varför tre svenska medborgare behandlats på det här sättet, men de har lovat att de ska fortsätta arbeta med fallet efter påskledigheten. Hade situationen varit den motsatta hade det förmodligen varit en diplomatisk kris. Nu hoppas jag att svenska UD, med ett så uppenbart diskriminerande fall, agerar kraftfullt och markerar att detta är oacceptabelt.