”Klimaträttvisa är vår generations viktigaste fråga”
Hon åkte till Köpenhamn för att manifestera för klimaträttvisa. Nu står hon åtalad för terrorbrott som hon inte begick. FRIA har pratat med Natasha Verco – en av de första att åtalas under de omstridda så kallade lymmellagarna som infördes inför klimattoppmötet.
I förra veckan inleddes rättegången mot Natasha Verco och Noah Weiss, två av de sju aktivister som anklagas för att ha förberett omfattande brott under klimattoppmötet i Köpenhamn.
Australienskan Natasha Verco har varit engagerad i miljö- och flyktingfrågor i flera år och var bland annat med och bildade miljöorganisationen Friends of the earth Sydney. Hon menar att klimatfrågan framför allt är en fråga om rättvisa.
– I Australien handlar det mycket om öarna i Stilla havet som håller på att sjunka och vad som kommer hända med alla klimatflyktingarna. Australien har en väldigt restriktiv flyktingpolitik. Till skillnad från till exempel Nya Zeeland har man inte ingått några avtal med önationer om att ta emot klimatflyktingar. Men det bästa vore så klart att folk inte tvingades fly. Om vi kan hindra uppvärmningen så kanske folk kan bo kvar istället, säger hon.
Natasha Verco var likt tiotusentals andra aktivister i Köpenhamn för att sätta press på politikerna och förhandlarna i toppmötesarenan Bella center. Hon var aktiv i Climate justice action, CJA, nätverket som låg bakom flera av demonstrationerna och civil olydnadsaktionerna under toppmötet. Verco var med och arrangerade några planeringsmöten, samlade in pengar för att hjälpa delegater från Syd och andra fullt lagliga aktiviteter.
Hon var framförallt engagerad i nätverket NoBorders demonstration för klimatflyktingar den 14 december. Demonstrationen samlade ett tusental personer som högljutt krävde att länderna i Nord öppnar sina gränser för flyktingar från Syd. Inga våldsamheter förekom och ingen greps.
Men Natasha Verco fick aldrig delta i demonstrationen. På morgonen dagen innan, söndagen den 13 december, cyklade hon längs en av stadens kanaler. Helt plötsligt hoppade en civilklädd polis ur en skåpbil och välte henne från cykeln. Polisen skrek åt henne att ligga ner och snart var Natasha omringad av ett dussin poliser.
– Jag frågade varför jag greps, vad jag hade gjort, men de gav inget skäl.
Detta var dagen efter att över 1 000 personer gripits i preventivt syfte under den stora demonstrationen som samlade upp emot 100 000 personer.
– Jag frågade om de grep mig på måfå, då sa de att de hade bevakat mig länge och att de hade jagat mig. De förde mig sedan till en liten cell där jag isolerades i ungefär 16 timmar. Jag bad att få tala med en advokat, men de förvägrade mig den rättigheten.
Verco satt sedan häktad i över tre veckor utan att få veta vad hon anklagades för.
– Polisen genomförde inga förhör, de sa att mitt fall var för allvarligt och att utredningen fortfarande pågick.
Det var först när hon ställdes inför domstol den 4 januari som hon fick reda på brottsrubriceringen. Verco stod åtalad för fyra brott: våld mot tjänsteman, anstiftan till allmän oreda, anstiftan till betydande skadegörelse av privat egendom på ett systematiskt vis och anstiftan till betydande skadegörelse av allmän infrastruktur. De sista två brotten klassas som terroristbrott och kan ge upp till tolv års fängelse. Anklagelserna är väldigt allmänna, brotten ska kunna ha ägt rum när som helst mellan oktober och den 18 december. De flesta av dem ska ha skett 11–18 december på en ospecificerad plats i Köpenhamn.
– Vi menar att själva åtalet strider mot lagen. Inte bara för att de påstådda brotten aldrig hände, jag greps ju i preventivt syfte, utan även för att anklagelserna är så allmänna.
Rättegången skulle från början endast pågå den 16-19 mars men åklagaren behöver mer tid för att lägga fram sitt bevismaterial och den ska därför fortsätta i augusti. Det som framför allt tar tid är de stora mängder av inspelade telefonsamtal som åklagaren spelar upp för rätten. Polisen hade avlyssnat minst 17 aktivister i nästan tre månader och det är dessa samtal som används som bevis. Men i många av samtalen som spelas upp är det varken Verco eller Weiss som talar.
– Vissa av samtalen har ingenting alls med fallet att göra. Det är folk som pratar om allt möjligt, privata samtal med vänner och älskare. De försöker ta snuttar här och där och sätta ihop det till någon slags konspiration som pekar på oss, säger Verco.
Efter förra veckans rättegång drogs den fjärde åtalspunkten tillbaka. Försvarsadvokaterna är försiktiga med att förutspå hur rätten kommer att döma eftersom fallet saknar praxis. Detta är första gången som de omstridda så kallade lymmellagarna prövas i rätten. Lagpaketet blixtinfördes inför toppmötet och gav polisen långtgående befogenheter att gripa aktivister i preventivt syfte och höjde straffen för civila olydnadsaktioner väsentligt. Även sättet som polisen använder avlyssningar kan påverkas av domslutet.
– Detta är en politisk rättegång. Danska myndigheter la ner många miljoner på att övervaka aktivister inför mötet och på de massiva polisinsatserna mot demonstrationen. Eftersom det inte skedde några stora brott så måste myndigheterna rättfärdiga insatsen på något sätt.
Men om det uttalade målet för en demonstration är att forcera sig in på mötet eller hindra ett företags verksamhet, är inte det att anstifta till ett lagbrott?
– Kan man verkligen stämpla en demonstration på det sättet? Det är ju en betydande inskränkning av yttrandefriheten och demonstrationsrätten om man ska anklaga en demonstration, och folk som antas ska delta i den, för att vara våldsam innan den har ägt rum. Detta skulle ju göra en stor del av den fackliga kampen de senaste hundra åren olaglig. Det skulle kriminalisera suffragetterna, antiapartheidaktivisterna och så vidare. Det är ett stort steg bort från den demokratiska tradition vi har haft.
Varför väljer ni att ta till civil olydnadsaktioner istället för att engagera er i mer accepterade kanaler så som politiska partier eller lobbygrupper?
– Det gör vi också, klimaträttviserörelsen agerar på många olika sätt. Men själva namnet på det här mötet, COP15, bevisar ju att den traditionella politiska metoden har misslyckats. I 15 år har politikerna suttit i möten utan att det har lett till någonting, inget förändras och inga framsteg görs. Och de som ska ta besluten är samma personer som tjänar på att inget förändras. I en sådan situation har vi en skyldighet att söka andra vägar för att få till stånd en förändring.
– Civil olydnad har ju också en lång tradition. Titta bara på antiapartheidrörelsen, medborgarrättsrörelsen i USA, aboriginernas rättigheter i Australien, eller den fackliga kampen för åtta timmarsdagen och lediga helger. Ingen av de kamperna hade segrat om det inte vore för civil olydnad. De politiska ledarna vill kriminalisera den formen av engagemang för att det ifrågasätter deras auktoritet och makt. De vet att det är ett kraftfullt verktyg för att förändra.
Nu väntar en lång tids ovisshet för Natasha innan rättegången återupptas om fem månader. Men hon ångrar inte att hon åkte till Köpenhamn och ser hoppfullt på framtiden.
– Jag är fortfarande väldigt passionerad i frågan om klimaträttvisa. Det är vår generations viktigaste fråga. Samtidigt är jag väldigt frustrerad och det känns orättvist att de vill fängsla mig. De försöker använda domstolen för att skrämma folk till tystnad. Men jag hoppas att jag frikänns och att det istället är polisens agerande och de nya lagarna som fälls, och att detta inspirerar fler till att ta till gatorna.
Vingklippt folktoppmöte
http://www.fria.nu/artikel/82930
Flyktingar söker sig till Europa...
http://www.fria.nu/artikel/81872
”Klimatprocessen är död...”