Musiken har funnit i Eddie Wheelers liv sedan han fick en cowboygitarr av föräldrarna som nioåring. Sedan blev det pianolektioner innan tv-serien MacGyver fick sista ordet.
- Ha ha, man kan säga att MacGyver förstörde mitt piano, jag valde att titta på tv framför att gå på lektionerna. Jag kan inte lära mig spela musik av någon lärare. Musik är en konstform och något som kommer från hjärtat, inget man kan kopiera, säger Eddie.
När han skulle träna på pianoläxan brukade Eddie i stället skapa skräckfilms influerade ljudmattor med hjälp av eko-pedalen på pianot. De kunde han sitta med i timmar.
- Pianospelandet utvecklade mig inte musikaliskt men jag lärde mig spela efter noter, säger han.
Numera finns inga spår av brist på engagemang i hans musikskap. Och inga subtila skräckfilmsinfluenser gömmer sig på något av de tre spåren på nya skivan Humble Plea. Snarare är det kärleken och smärtan som genomsyrar plattan.

I februari gjorde han resan han länge drömt och åkte på turné till England. Det innebar uppoffringar av den personliga bekvämligheten, och att han fixade själv spelställena. Han säger att det inte är vanligt för svenska band att åka på turné utan ett skivkontrakt eller någon manager i ryggen men att man inte ska vara feg att prova eftersom engelsmännen älskar svenska band.
Men inte bara engelsmännen fick ta del av hans musik, han nådde hela svenska folket när SVT:s Raggadish följde Eddie på hans resa i England. De filmade honom när han gjorde sin första konsert utomlands.
- Det var svårt att koncentrera sig innan konserten. Dels för att det var min första spelning utomlands, dels för alla kameror som var riktade på mig. Men jag tänkte att vilket resultat det än blir så har jag vunnit. Och min kompis Anders som var med tyckte att det var den bästa konserten jag gjort.
Efter att avsnittet visats på SVT fick Eddie byta både telefonnummer och e-mail adress eftersom folk ringde upp mitt i natten och msn-bombarderade honom så fort han loggade sig å datorn.
- Jag tror att unga behöver en förebild och jag blev det för många efter programmet. Nu kallar jag mig bara Eddie Wheeler i offentliga sammanhang för att inte samma sak ska hända igen, säger han och tar en sipp på det blommiga téet.

Humor finns det gott om, blandat med en självdistans och ett reflekterande över livet.
Eddie ger ett positivt och närvarande intryck när jag träffar honom hemma i hans lägenhet i Almedal en blåsig höstförmiddag. Med rädsla för att verka fördomsfull och generaliserande vill jag hellre fokusera på musiken än hans handikapp. Men jag förstår att hans styrka inte har kommit gratis, så frågan är ofrånkomlig.

Hur är det egentligen att vara rullstolsbunden i en machokultur som rock´n rollen?
- Jag får alltid folks blickar och uppmärksamhet men väljer på vilket sätt jag bemöter dem. Jag tjänar ingenting på att få människor att tycka synd om mig, istället vill jag få dem att känna sig peppade. Ta bort fördomen om hur en rullstolsbunden borde vara och se ut.
Han berättar att det handlar om att vara sig själv och hur han med sin klädstil och energi automatiskt bryter förväntningen på hur han borde vara.
- Att ha en läcker frisyr, och en cool tröja kan räcka för att människor ska bli ställda. Det motsvarar inte bilden av en funktionshindrad.

Var kommer denna obotliga optimism ifrån?
- Jag låg inlindad som en mumie på sjukhus från och till när jag var yngre och det enda jag kunde göra var att tänka. Ganska snabbt kom jag på vem jag var och vad jag ville med mitt liv. Normalt hinner folk inte med det, de har fullt upp med annat.
Hos Eddie trängs 60- och 70-talsplattor med zebramönstrade grytor och gitarrer som står uppställda mot de svartmålade väggarna. Eddie ursäktar den elektroniska musiken som cd-spelaren automatiskt skrollat till, det är hans flickväns. Själv gillar han hårdare musik men inspireras mest av Bowie, Cohen, Reed och Smashing Pumpkins.
Eddie vill inte sätta någon genre på sin musik, hans musik är bara hans musik. I Göteborg är han känd för spelningar på diverse krogar och kaféer, där Kellys utgör favoritscenen.
- Kellys är alltid en hit, folk är jävligt fulla och det är en utmaning att gå upp på scenen och sjunga mina hjärta- och smärta melodier. Det är schysst lokal och bra folk.

Vad är kärlek för dig?
- Kärlek är att kunna älska och ge utan att kräva någonting tillbaks. Vara medmänniska och uppoffra sig för någon. Jag har fått mycket skit av livet men alltid trott att det finns något fint därute, jag känner väldigt mycket kärlek till livet.
Han har power både i musiken och som person, och jag förundras över att det alltid är dem som haft det tufft som visar mest ödmjukhet.
- Du kan påverka folk så mycket du bara vill. Jag bryter murar med min energi och den största gåvan med mitt handikapp är att jag haft tid att hitta mig själv.