Det är meningen att Verkstan ska vara det första du möter när du kommer in på Röda sten. Något som sänker tröskeln för vad konst förväntas vara och det egna skapandet, säger Sara Lorentzon som är konstpedagog och ansvarig för Verkstan. Tanken är att du ska komma hit och frossa i alla material. Saknas något material så letas det upp.
Verkstan på Röda sten har funnits sedan mars i år och är en del i den pedagogiska verksamheten som Röda sten driver. Den är öppen på helgerna och ska vara en lustfylld passionerad plats både för barn och vuxna, en plats där hämningarna får släppa loss och glädjen och intuitionen styra. Ett bra komplement till övriga konstmuséer som mer har funktion som en instutition.
- Det är viktigt att få möta och handskas med både det egna skapandet och konstformer från etablerade konstnärer. Konsten är ett sätt att förstå samhället, ett redskap och ett viktigt komplement till det skrivna ordet för barnen, menar Sara Lorentzon.
I dag är det är många som har anslutits sig till aktiviteterna, men det blir aldrig stimmigt, snarare är stämningen väldigt koncentrerad kring det avlånga bordet under de kulörta plastlamporna. Alla barn bär likadana svarta tröjor de fått låna, det är viktigt att kunna gå loss på färg och material utan en tanke på förmanande föräldrar och tvättmaskiner. Och det skapas, limmas och målas hej vilt.

I ljuset från gallerfönstren glittrar det till. En rund silverfärgad kula knådas koncentrerat av en ung konstnärinna.
- Det ska bli en hjärna. Min pappa är hjärnkirurg och har gett mig i uppdrag att tillverka en till honom, för det har min bror gjort, säger Ellen Fridriksson.
Hon har varit på Verkstan några gånger och är i dag här med sin syster Agnes. Det är pysslet som drar dem hit, berättar Ellen och tillägger att hjärnan nog tillhör en katt. Mycket av det som tillverkas i verkstan är rena 'bruksföremål', medan andra är ickeföreställande skulpturer eller målningar berättar Sara Lorentzon.
- De gör egna leksaker som de kan ta med hem så någon utställning kommer det inte att bli, fast det är heller inte tanken. Det ska vara så opretantiöst och kravlöst som möjligt, jag gillar processen, säger hon.

Det är inte bara de yngre barnen som har hittat till verkstan, utan även de lite äldre ungdomarna som är inne i grafittisvängen kommer till Röda sten, delvis för att kunna måla på planket utanför, men också för att det är ett ställe där de kan få gehör för sina tankar och idéer.
- Vi brukade spreja på stan tidigare men åkte fast så nu håller vi oss bara här. Det är roligt med grafitti för du får vara med på tv och så där, så vi hoppas på att bli kändisar. I dag har vi letat efter gamla lock till sprejflaskor som vi limmat ihop till konstverk, det är schysst, säger Shawn Idström och Calle Mikael.

Sara Lorentzon vill inte att barnverksamheten ska bli förknippad med grafittin på Röda Stens fasad. Och Röda sten har haft dåligt rykte på grund av den. Men hennes nästa projekt är att starta en verksamhet för ungdomar som haft problem med lagen därför att de klottrat på fel ställen. Den ska komma igång till våren nästa år, med förhoppningen att ge utrymme för en utsatt grupp ungdomar som har svårt att hitta sin plats i samhället.
- Pedagogiken ska genomsyra hela vår verksamhet, tanken är att satsa på alla grupper av människor. Det finns bland annat planer för skapande verksamhet för vuxna. Vare sig konsten är enkel eller svår, tror jag det är viktigt att känna på konsten, konkret. Känna på färg och material och fördjupa sig. Det finns fler verkstäder att gå till, men ingen med ett så öppet klimat som den här, säger Sara Lorentzon.