Mot de vita väggarna reser sig en vit bergskam i betong. P-O Bergman står i blå snickarbyxor i ett rum på Frölunda Kulturhus och monterar bitar av akrylfärgsrester och återanvänt papper till bergets sluttningar. Det ser ut som konst men P-O Bergman värjer sig mot att kallas konstnär. Hellre kallar han sig konstarbetare.
- Jag jobbar ju med konst, men jag gillar inte konstnärer, de pratar så mycket skit, säger han.
Han är lite stressad. Det är onsdag och tre dagar kvar till invigningen av utställningen Återhämtning på Frölunda Kulturhus. Temat är psykisk sjukdom och återhämtning och utställningen är gjord av deltagare på Gyllenkroken.
Gyllenkroken ligger vid Svingeln och är ett aktivitetshus och en mötesplats för människor med en psykisk sjukdom. Här erbjuds kurser i estetiska ämnen, filmvisningar och möjlighet att nyttja slöjdsalen eller kanske musikstudion. En del av den skaparkraft som frodas i huset har kommit utställningen till del.
På Kulturhuset kan man i dag, lördag, mingla runt bland Gyllenkrokare. I dikthörnan finns texter skrivna av Gyllenkrokens kursdeltagare och på en lyssningsstation kan man höra musik producerad i huset. I en hörna finns Einar Trollerud och Gun Cederborg från 'Gyllingen', som berättar om sin gruppverksamhet för barn och tonåringar i familjer där någon är psykiskt sjuk.
Ellen Holmqvist arbetar på Gyllenkroken och är initiativtagare till projekt Återhämtning.
- När man pratar om psykiskt sjuka fokuserar man nästan alltid på själva sjukdomstillståndet. Begreppet 'återhämtning' signalerar istället att det går att komma ur det, och att man kan lära sig att leva med sin sjukdom. Det viktigaste med hela projektet är att deltagarna på Gyllenkroken själva har uttryckt vad de anser att återhämtning är, hur det känns och vad det kan betyda, säger Ellen Holmqvist.
Hon menar att psykiatrin och socialtjänsten har ett helt annat sätt att se på den psykiska sjukdomen än de människor hon träffat som fått en sjukdomsstämpel. Inom vården ses en patient som antingen frisk eller sjuk, men enligt Ellen Holmqvists erfarenhet talar de som lever med en sjukdom mer i termer av bättre eller sämre dagar.
Hur man återhämtar sig efter de perioder man mår sämre är väldigt olika från person till person och sker på olika nivåer.
- Det kan, som för de flesta människor, handla om att ta ett bad. Andra kanske vill ta någon medicin eller läggas in för vård. Att ha en sysselsättning och vara del av ett sammanhang är viktigt, säger hon.
Att få utlopp för sin kreativitet och på så sätt stärkas i sin självkänsla kan vara ett sätt att återhämta sig.
Några dagar innan P-O Bergman monterar sitt verk i Kulturhuset arbetar han i ateljén en trappa upp på Gyllenkroken. Bland stativ och skisser trampar han med målmedvetna steg över golvets hoptejpade masonitskivor.
- Jag går här och har friskvård. Jag kom i kontakt med det här och det förändrade min tillvaro, säger han.
Han drar ut en grund byrålåda med krokiskisser, fotografier och utskrifter. Fotografierna visar små modellhus som han arrangerat till landskap. Modellhusen ska inspirera till miljömässig arkitektur.
- Det är propaganda för naturen, för miljön. Jag gör inga platta tavlor, utan reliefer och skulpturer. Om man är blind så kan man känna vad det föreställer, säger han.
En trappa ner pågår fredagsfikat i Kafé Koopen - ett av Göteborgs äldsta arbetskooperativ - och de som tagit sig hit har redan huggit in på äpplesmulpajen. Johan Sjöquist, i förkläde bakom disken, serverar en rejäl portion och en klick grädde. Kring runda vita bord trängs besökarna.
Christer Larsson visar oss till ett ledigt bord och tar med sig sin kaffekopp. Han är musiker och fritidspedagog, har jobbat här i elva år och kallar sig handledare. Han och hans kollegor ska finnas på Gyllenkroken som stöd.
- När jag inte har något att göra längre så är arbetet fullbordat, säger han med ett leende.
Han syftar på den ursprungliga idén med Gyllenkroken: Att verksamheten ska skötas av deltagarna själva, de som är här på vägen mot ett någorlunda 'vanligt' liv, efter psykoser, ångest, kanske självmordstankar. De flesta av besökarna har varit i sjukhus- och psykiatrisvängen, och många har dåliga erfarenheter från behandlingen där.
Det är därför viktigt att poängtera att Gyllenkroken inte är ett vård- eller behandlingshem. Här skramlar man inte med nycklar och ingen frågar vad ens sjukdomstillstånd fått för namn av psykiatrin eller socialtjänsten.
- Vi struntar i diagnoser, det är inte det som är det viktiga, säger Christer Larsson.
Ett syfte med projektet Återhämtning, som förutom vernissaget också rymmer seminarier och föreläsningar på temat psykisk sjukdom och återhämtning, är att göra upp med myter kring psykiskt sjuka.
Ellen Holmqvist menar att det finns två stereotyper av 'galenskap'.
- Dels en romantiserad bild av den kreative konstnären, dels den farliga som sticker en kniv i ryggen på någon. Det är farligt att cementera de myterna. Den psykiskt sjuke är ofta en vanlig, tråkig människa, som lever ett vardagsliv som kan vara ganska trist en regnig dag, säger hon.
Förhoppningsvis kan projektet ge värdefull information och få besökare att tänka till och fundera över sina egna fördomar och rädslor.
- Gränsen mellan vi och de kan vara så tunn. Vem som helst kan en dag krisa ihop, förlora lägenhet och pojkvän och få en stämpel på sig som sjuk, säger Ellen Holmqvist.