Drygt tusen barn i Uppsala län lever med föräldrar som har intellektuella begränsningar. Graden av funktionshinder kan variera och därför vara svårt att identifiera. Det här leder till att många av föräldrarna isolerar sig i rädsla att förlora sina barn vilket i sin tur ofta leder till att problemen förvärras. Barnen är en riskgrupp som utan hjälp riskerar att hamna i ett livslångt utanförskap.

Under en treårsperiod som startade 2005 pågick FIB-projektet (föräldrar med intellektuella begränsningar), ett samarbete mellan landsting, Uppsala och Tierps kommun, Regionförbundet och FUB (Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna) med Sven-Erik Pistol som projektledare. Projektets syfte var att kartlägga problemen som kan uppstå i en familj där minst en förälder lider av ett funktionshinder, utbilda den personal som kommer i kontakt med dessa personer samt sprida kunskapen om kognitiva svårigheter. Den viktigaste delen av projektet är att ge familjerna stöd, både praktiskt och pedagogiskt.

Idén till FIB-projektet har funnits sedan 1999 då man såg att antalet föräldrar med kognitiva svårigheter är större än man trott och att det inte fanns något samarbete mellan de instanser som föräldrarna kom i kontakt med.

– Vi ville samordna stödet till föräldrarna för att på så sätt kunna hjälpa familjerna på ett effektivt sätt, lära oss av varandra samt utveckla verksamheten, säger Sven-Erik Pistol. Han berättar att ett neuropsykiatriskt funktionshinder kan innebära att man till exempel kan ha svårt med struktur, minne och planering. När kunskapen om den här typen av funktionshinder är bristfällig kan skola och personal tycka att föräldern är konstig och slarvig.

– En person med en intellektuell begränsning behöver stöd i sitt föräldraskap och vi erbjuder gruppverksamhet och hembesök av en terapeut som till exempel hjälper föräldern att få struktur i hemmet och på rutiner. Det kan handla om att se till att räkningar blir betalda och att öva in barnets tandrutiner samt se till att barnet har rätt kläder.

En kanadensisk undersökning visar att omhändertagandet av barn sjönk drastiskt efter att man infört liknande insatser i hemmet.

Sven-Erik Pistol berättar vidare att gruppverksamheten har varit uppskattad och bidragit till att bryta den sociala isoleringen.

– Har man inget nätverk blir man osäker i sin föräldraroll. Då har man ingen att fråga hur man gör med ett barn som skriker till exempel eller när det är dags att söka vård om barnet blir sjukt.

Intresset för projektet har varit stort och engagerar allt fler län i Sverige.

– Första nationella konferensen räknade vi med en uppslutning på kanske 50 personer men det kom över 200.

När det här projektet ledde mot sitt slut satte Sven-Erik Pistol igång med att leta nya pengar för att kunna fortsätta med verksamheten och sedan ett år tillbaka bedriver man projektet SUF (Samverkan, utveckling och föräldraskap), återigen med stöd ifrån Allmänna arvsfonden men också med pengar ifrån samtliga kommuner i Uppsala län.

– Vår verksamhet utvecklas ständigt och allt fler kommuner runt om i landet intresserar sig för projektet. Nu hoppas vi på att kunna sprida vår kunskap i ämnet till hela Skandinavien.