Gör om mardrömmen Saab till en grön dröm
Det finns en hel del att lära sig av att betrakta de svenska storföretagen. Vi har ju en Nobelkarusell som påverkar vetenskapssamhället grundat på en rik gubbes värderingar i sekler. Och vi har en Kreugerkrasch som visar på vådan av få individers spekulationsmakt. Vi har Vattenfalls stormaktsdrömmar som klart överträffar Gustav II Adolfs, både i sitt imperiebygge och i den skada som företaget vållar.
Ikea, H&M, Ericsson, Alfa Laval och så vidare. Stormakter inom sina respektive branscher som nog erbjuder en hel del att upptäcka vid en närmare granskning. Men nu var det Saab, alltså. Enligt en del analytiker har Saab aldrig gått med vinst. Å andra sidan kan man konstatera att mängder av folk har blivit försörjda av att bygga dessa bilar. Så sett ur den synvinkeln är det väl bra att företaget har räddats. Om det nu har det, på riktigt.
Dramaturgen Sven Hugo Persson konstaterade i SR:s God morgon världen att om man hade skrivit en pjäs om Saab skulle teaterfolk ha konstaterat att ”än är inte sista kapitlet skrivet”. Det är många som funderar över ryska maffians framtida medverkan i Saabs nya ägarstruktur. Nädå, de ska inte äga, vi bara lånar från dem, lugnar Spykers vd Victor Muller på en presskonferens.
Jag vet skillnaden – vi äger vår gård, men banken står för finansieringen. Vi bestämmer, men endast inom deras ramar. Var ligger oligarkernas gräns? Återstår att se.
Maud Olofssons roll går inte att kritisera i denna affär. Har hon gjort något, har hon medvetet avstått? Hon skulle ha tagit på sig hjälteglorian hur affären än hade gått. Är det så att hon har miljö i tankarna? I så fall ligger klimatfrågan långt ner på agendan, det kan vi se av övriga frågor som hon har ansvar för. Men det gäller inte bara för borgarna. Socialdemokraternas talesperson Tomas Eneroth talar om borgarregeringens svek: att inte använda de 28 miljarder kronorna som skulle användas för att rädda fordonsindustrin.
Jag blir inte särskilt lugnad av att Spyker Cars är ett företag som i dag tillverkar lyxiga vrålåk och att planen är att även Saab i fortsättningen ska hotta upp sina modeller. Miljötänk? Återstår att se – men fan tro’t!
Tänk om man hade valt en helt annan riktning för Saabs utveckling. Då vore varken GM eller Spyker de lämpligaste ägarna, utan snarare ett kooperativt ägande. Tänk om alla dessa enorma tekniska och personella resurser skulle ha återbrukats från biltillverkning till miljötekniska produkter. Greentech är ett inneord och bakom det ligger mycket användbart, även om det finns lobbyorganisationer som vill inkludera så orimligt ogröna tekniker som kärnkraft i begreppet.
Vid en titt på nätet ser jag att fler än jag tänker på Lucasarbetarna när Saabs framtid diskuteras. Lucasarbetarna i England valde att själva ta fram nya socialt och ekologiskt ansvarsfulla produkter istället för vapen och liknande. Det var många decennier sedan, någon gång på nittonhundratalet, men behovet av en sådan utveckling är i allra högsta grad aktuell, ja faktiskt allt mer nödvändig.