I Mölndal utanför Göteborg promenerar Beqir Ibishi hem till lägenheten från sitt arbete som fastighetsskötare. I dag blev arbetspasset längre än vanligt. Vinterkylan i januari har gjort att många avlopp och vattenledningar fryst sönder. Nu när jobbet är avklarat tar han raska kliv hem till familjen. Det ligger en oro i luften. Vid årsskiftet blev hans fru Drita utförsäkrad. Handläggaren på Försäkringskassan gick inte på läkarnas linje som bedömt hans hustrus arbetsförmåga som helt nedsatt. I dag deltog Drita för första gången i den så kallade arbetslivsintroduktionen – ett program hos Arbetsförmedlingen som under tre månader syftar till att få ut sjukskrivna i arbete. Beqir Ibishi ber att få återkomma.

Det här året utförsäkras 55 000 svenskar till följd av de ändrade sjukskrivningsreglerna. Regeringens uttalade mål med rehabiliteringskedjan är att effektivisera återgången från sjukskrivning till arbete. Men det är långt ifrån alla som tror att de hårdare nyporna mot sjukskrivna är rätt väg att gå.

Gertie Gladnikoff, ordförande för Riksföreningen för ME-patienter, RME, i Västernorrland och aktiv i Aktionsgruppen för de sjukförsäkrades rätt, har under flera år opponerat sig mot den nya sjukförsäkringen.

– Det som gör den senaste reformen så grotesk är att man bara får vara sjukskriven en viss tid, oavsett hur sjuk man är när den tiden är ute. Varaktig sjukersättning kan man bara få om sjukdomen bedöms som livslång. Det innebär att de som har sjukdomar som kan bestå i många år, men inte helt säkert livet ut, kastas ut ur systemet och kan tvingas att avbryta sin rehabilitering.

– Det är omänskliga regler som utgår från att sjuka inte är sjuka, säger hon.

Gertie Gladnikoff har sedan 1997 varit sjukskriven för kroniskt trötthetssyndrom. Tidigare arbetade hon som journalist på Sveriges radio i Västernorrland med vård- och socialförsäkringsfrågor som främsta bevakningsområde. På ideell basis använder hon nu kunskapen för att hjälpa sjukskrivna som hamnar i kläm. Tillsammans med andra eldsjälar överlämnade hon en protestlista med 105 000 namnunderskrifter mot de försämrade sjukskrivningsreglerna till representanter för riksdagspartierna i september förra året. Drivkraften är att hon tycker reglerna är ”omänskliga”.

– Hela systemet är rättsosäkert och godtyckligt. Grunden för sjukskrivning är en bedömning av arbetsförmågan, men läkarna kan inte göra en sådan bedömning. 75 procent av läkarintygen saknar de uppgifterna. Avgörandet hos Försäkringskassan grundar sig alltså inte på fakta, utan beror på vilken försäkringsmedicinsk rådgivare och vilken handläggare på Försäkringskassan du får.

Gertie Gladnikoff var själv med och undersökte saken efter den förra sjukförsäkringsreformen 2003. Där undersökte Handikapporganisationernas samarbetsorgan, HSO i Västernorrland 115 sjukärenden där Försäkringskassan avslagit ansökan om sjukpenning. Granskningen visade att beslutet om sjukpenning inte berodde på hur sjuk man var, utan främst vilken försäkringsläkare som bedömde ärendet. Det var också tydligt att vissa diagnosgrupper var mer misstrodda än andra, likaså att lågutbildade var mer misstrodda än högutbildade.

Christina Smedberg Andersson i Kungälv utförsäkrades för drygt ett år sedan och har varit med om en omtumlande resa. Hon begriper inte riktigt hur hon orkat. Kanske är det en kombination av envishet och stödet från familj och läkare.

– Det har känts som att staten bedrivit en modern häxjakt på mig. Jag känner att samhället vänt mig ryggen bara för att jag inte längre kan prestera. Folk kanske fick ersättning för lätt tidigare. Men nu kan ingen vara sjuk. Pendeln har slagit över helt fel, säger hon.

Christina ådrog sig en svår whiplashskada i samband med en trafikolycka på väg från jobbet 2004. Smärtan i framförallt huvud och nacke har förföljt henne dag som natt sedan olyckan. Vissa dagar är det svårt att komma ur sängen. I mars 2008, när det var dags att skicka in en ny ansökan om sjukersättningen fick hon ett besked hon aldrig kunnat ana. Utan förvarning meddelade Försäkringskassan att hon hade sex månader på sig att gå upp från 25 procents arbetstid till heltid. Christina fick ingen möjlighet att arbetsträna och arbetsplatsen hade för kort om tid för att hinna med att anpassa arbetet efter hennes behov.

– Jag började arbetsträna på min gamla arbetsplats där jag sedan tidigare arbetat som innesäljare. Men det var vid en olämplig tidpunkt eftersom jag var mitt inne i en medicinsk rehabilitering där jag började äta mindre värktabletter och faktiskt började må bättre sedan olyckan. När jag hade gjort mina timmar på jobbet blev jag sängliggande och orkade inte med min rehabilitering. Det gick snabbt utför och det var en ohållbar situation för min arbetsgivare att ha mig kvar. Jag önskar att Försäkringskassan hade lyssnat på läkarnas inrådan om mina skador och gjort upp en vettig rehabiliteringsplan, säger hon.

Trots att det stod klart att Christina inte klarade av att arbeta nekade Försäkringskassan henne sjukpenning och sjukersättning. I stället fick hon anmäla sig som arbetslös. Ett nytt hopp tändes i februari 2009 då Försäkringskassan skickade henne till Sophiahemmet i Göteborg. Där skulle Christinas tillstånd utredas av specialistläkare. Läkarna gjorde en grundlig undersökning och Christina hade med sig en rejäl bunt med intyg till Försäkringskassan när utredningen var klar. I läkarintygen konstaterades det att Christina i dagsläget inte var arbetsförmögen oavsett arbete och att det var osannolikt att hon i framtiden skulle klara av att jobba mer än halvtid.

– Försäkringskassan lyssnade inte på läkarna och avslog min ansökan om ersättning. De tryckte på att läkarintygen inte kommit med något nytt. Det enda som uppdagades var att jag var för sjuk att arbeta och det hjälpte inte. Om min arm hade ramlat av hade det tillkommit något nytt. Mina läkare och sjukgymnaster var väldigt upprörda över beslutet. Jag förstår inte varför Försäkringskassan inte samarbetar med vården som har specialistkompetens, säger hon.

Christina berättar att hennes familj också påverkats av situationen. Utan ersättningen lever familjen på hennes mans inkomst och på gamla besparingar. Hon får heller ingen ersättning från a-kassan eftersom hon varit sjukskriven alldeles för länge. Christina berättar att de har två barn att försörja och att hon fått sälja prylar på Tradera för att kunna köpa kläder till barnen. Hon beskriver det som en ”ohållbar situation”.

– Försäkringskassan sparkar ut folk. A-kassorna vill inte dela ut några pengar till oss och Arbetsförmedlingen vet inte vad de ska hitta på till oss. Det här är en mardröm och jag önskar ingen människa det här. Det är straff nog att mitt liv förändrades på en halv sekund den dagen jag åkte från jobbet, säger hon.

Trots det har Christina en stark tilltro till att det kommer att ordna sig framöver. Hon har överklagat beslutet till länsrätten och hoppas på upprättelse.

– Min familj och mina läkare hjälper mig att tro på mig själv. Jag får inte tappa hoppet utan jag måste tro på att rättvisan måste vinna i slutändan. Det kan inte få gå till så här. Jag drömmer fortfarande om att bli frisk och kunna arbeta för att vara med och bidra till samhället, säger hon.

Gertie Gladnikoff menar att samhällets syn på sjuka gradvis förändrats de sista tio åren.

– Det har bedrivits en intensiv kampanj mot sjuka. Makthavarna har på felaktiga grunder hamrat in i befolkningen att sjuka bara är ”lata” och ”bidragsfuskare”. Den indoktrineringen har gjort det opinionsmässigt möjligt för regeringen att driva igenom en omänsklig sjukreform.

– Det har gått så långt att regeringens utredare Anna Hedborg i sin pågående utredning om arbetsförmåga på fullt allvar hävdar att den som i princip inte är medvetslös kan arbeta.

– Den här sjukreformen påverkar inte bara de hundratusentals sjukskrivna utan även deras närmaste anhöriga. Alla sjuka har en högsta önskan om att bli friska och komma tillbaka till livet och samhället. Att kasta ut oss på gatan utan möjlighet till försörjning är inte bara omänskligt, utan dessutom en samhällsekonomiskt riktigt korkad väg att gå, säger hon.

Beqir Ibishi har kommit hem till lägenheten i Mölndal. Han ringer upp och berättar att hans fru är trött, men att hon gärna pratar om sin situation. Drita Ibishi beskriver dagen på Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion som jobbig. Första dagen fick gruppen hjälp med att fylla i en blankett för aktivitetsstöd. Om några dagar ska hon återigen dit för att ha ett enskilt samtal med en handläggare.

– Det är så ledsamt. De ser att vi inte mår bra, men trots det tvingas vi ut i arbetslivet. Jag såg flera personer i gruppen som såg väldigt sjuka ut. En kvinna andades med hjälp av slangar. Jag kan inte tro att det här händer i ett demokratiskt land som Sverige, säger hon.

Drita Ibishi arbetade som lärarassistent innan hon blev sjukskriven för tre och ett halvt år sedan. Hon har bland annat diagnostiserats för svår reumatism och kroniskt trötthetssyndrom. Det är värken och tröttheten som plågar henne allra värst. Men på läkarintygen kan man även läsa högt blodtryck, yrsel, rygg- och magproblem och depression. De 15 receptbelagda mediciner hon tar per dag påverkar hennes allmäntillstånd. Precis som i Christinas fall har läkarna utrett Drita och bedömt hennes sjukdomstillstånd som varaktigt nedsatt. Precis som i Christinas fall har Försäkringskassan inte tagit hänsyn till intygen.

– Jag är trött och har ont i hela kroppen. Läkarna bedömde att min arbetsförmåga är helt nedsatt men Försäkringskassan lyssnade inte på det. Det verkar som att jag inte har rätt sjukdomar för att få sjukersättning, säger hon.

Hon är orolig för hur framtiden ska te sig. Att klara av ett jobb i dagsläget känns som ett omöjligt uppdrag.

– Jag äter så mycket mediciner som gör mig trött och nedstämd. Det jag försöker att orka med är att gå till sjukgymnasten två gånger i veckan och till vattengympan som Reumatikerförbundet anordnar. Jag orkar inte jobba, men man måste göra som de säger, säger hon.

Beqir Ibishi berättar att känner sig maktlös. Han är orolig för sin hustru och har gjort så gott han kunnat för att påverka situationen.

– Det känns som om Försäkringskassan är våra fiender. Det spelar ingen roll att sex specialistläkare bedömt att hennes arbetsförmåga är helt nedsatt. När jag försökte berätta det för Försäkringskassan repeterade handläggaren som en papegoja ”reglerna är så här” gång på gång, säger han.

Beqir berättar att det blir mycket svårare att försörja familjen framöver. Men att det allra värsta är frustrationen över att känna sig så missförstådd och försvarslös.

– Jag om någon vet hur min fru har det och att reumatismen bara blir värre och värre. Jag önskar att vi hade pengar att anlita en advokat. Då vet jag att vi hade vunnit. För det här… Jag tror bara inte att det är sant.