Tidningens chefredaktör Tomas Mattson påpekar att Expressen aldrig använt ordet ”spion” om Guillou, men det är givetvis ett något klent försvar. Ingen kan ju tro att redaktörer på en av landets största tidningar inte kände till (eller förstod) att orden ”spion” och ”agent” för de flesta är synonymer. Tidningen gjorde ju heller ingenting för att minska risken för missförstånd. Tvärtom skulle man med fog kunna hävda att Expressen i sitt upplägg snarast förstärkte risken för feltolkningar.

En annan intressant aspekt är Expressens relation till Jan Guillou. Tidningar har alltid relationer till partier, grupperingar och individer. Ofta försöker man tydliggöra sådana relationer för att inte få sin journalitiska heder ifrågasatt.

Expressen markerar således väldigt tydligt att man är liberal och låter (liksom andra tidningar) de egna medarbetarnas böcker recenseras av utomstående.

En tidnings heder hänger på att man markerar sina allianser och jäv.

Att Expressen och Jan Guillou inte är de bästa vänner är välkänt sedan många år. Frågan är alltså om en tidning som redan ligger i fejd med en enskild individ med trovärdigheten i behåll kan göra det Expressen gjorde (eller försökte göra) mot Jan Guillou. Att de aldrig använde ordet ”spion” är även i denna bedömning ett mycket klent försvar.