Lester Brown är ledare för det oberoende forskningsinstitutet Earth policy institute och har precis kommit ut med fjärde upplagan av sin bokserie Plan-B, med titeln Plan B 4.0: Mobilizing to save civilization, som även finns att ladda ner på institutets hemsida. I sin nya bok hävdar han att koldioxidutsläppen måste minska med 80 procent fram till år 2020.

Lester Brown arbetade ursprungligen som bonde i New Jersey innan han på 1960-talet sadlade om och blev expert på jordbrukspolitik. Med tiden har han hunnit skriva ett 50-tal böcker och mottagit flera stora utmärkelser. År 2001 grundade han Earth policy institute i Washington, en tankesmedja som vill medverka till utformningen av en ekologiskt hållbar utveckling.

Du hävdar att de globala koldioxidutsläppen måste minska med 80 procent fram till år 2020. Det är mycket, mycket mer än vad något enskilt land för närvarande pläderar för.

– Politiska ledare bedömer hur stora utsläppsminskningar som är politiskt genomförbara. På Earth policy institute har vi istället studerat hur stora utsläppsminskningar som måste genomföras om vi ska undvika de värsta konsekvenserna av klimatförändringarna.

– Redan nu har de enorma isarna på Grönland och Västantarktis börjat smälta i allt snabbare takt. Om de smälter fullständigt så kan havsnivån stiga med tolv meter. Glaciärer i olika bergskedjor världen över smälter och riskerar att försvinna, inklusive de i Asien vars smältvatten fyller på de stora floderna under de torra årstiderna.

– För att kunna stabilisera klimatet och hålla de framtida temperaturökningarna så låga som möjligt, måste vi hålla koldioxidhalten i atmosfären på 400 ppm (miljondelar).

Är det ens möjligt att genomföra en sådan utsläppsminskning?

– Det kommer att kräva en världsomfattande mobilisering med samma hastighet som om det handlade om ett krig. Till att börja med måste det investeras i energieffektivitet, för att undvika att de globala energibehoven ökar. En övergång till lysdiodlampor och användning av smarta sensorer som rörelsedetektorer kan minska användningen av elektricitet för belysning med 90 procent.

– Sedan kan vi minska koldioxidutsläppen med en tredjedel genom att ersätta fossila bränslen med återvinningsbara energikällor både för el och uppvärmning. Inom bara några år kommer Texas att ha fyrdubblat utvinningen av vindenergi. Och man planerar att mångdubbla utbyggnaden ytterligare – till sammanlagt 40000 megawatt, vilket motsvarar 50 kolkraftverk. Förändringarna kommer hisnande snabbt.

– Ytterligare 14 procent av utsläppen kan minskas genom en omstrukturering av transportsystemen och genom att minska användningen av kol och olja i industrin. Genom att sätta stopp för avskogningen globalt kan vi minska koldioxidutsläppen med ytterligare 16 procent. Och slutligen – genom att plantera träd och bearbeta marker kan 17 procent av våra nuvarande koldioxidutsläpp absorberas. Ingen av dessa satsningar är beroende av någon ny teknologi. Vi vet vad som behövs – att vi minskar koldioxidutsläppen med 80 procent fram till år 2020. Det enda som krävs nu är starka ledarskap.

Men de flesta, inklusive våra politiska ledare, tycks inte betrakta klimatförändringarna som ett så akut hot. Hur ska denna krigsliknande mobilisering gå till?

– Förändringarna har redan påbörjats och det går snabbt. Koldioxidutsläppen i USA har minskat med nio procent i år och det beror inte enbart på recessionen. Jag tror inte att det kommer att byggas något enda nytt kolkraftverk i framtiden – bara i år har 22 anläggningar lagts ned eller byggts om.

– När de stigande havsnivåerna blir tydligare så kommer människor att agera. Det påminner en del om när Berlinmuren föll 1989. Det fanns ett utbrett missnöje i många år som engagerade mängder av människor på lokal nivå, och så plötsligt inträffar en politisk revolution som förändrar allting. Vi är på väg mot en sådan vändpunkt, då allt sker.

Vilka andra sådana tecken ser du?

– Jag ser ett förändrat socialt beteende. För inte länge sedan var ett körkort och att äga en bil nyckeln till att knyta sociala kontakter för unga människor. Nu förändras det. I Japan socialiserar man via nätet och försäljningen av nya bilar sjunker. Till och med i USA minskar bilflottan och antalet cyklister ökar.

– Jag noterar också att många ifrågasätter värderingar och ställer frågor kring vilka hälsomässiga effekter bilarna och våra pendlande livsstilar har. Man har börjat fundera på om inte gatorna ska ha säkra trottoarer och cykelbanor. Den ekonomiska krisen har också förändrat tankemönstren och jag tror att vi går mot ett betydligt mindre materialistiskt samhälle.

Kommer detta att vara tillräckligt för att strukturera om världens ekonomier?

– Jag vet inte. Men i slutändan står kampen om att rädda civilisationen mellan olika vändpunkter – sociala och politiska – eller ekologiska.