I onsdag lämnade Sveriges kärnbränslehantering, SKB, in en ansökan om att i Oskarshamns kommun få bygga en inkapslingsanläggning för radioaktivt avfall. Den myndighet som ska granska och ta ställning till ansökan är Statens kärnkraftinspektion, SKI. På inkapslingsanläggningen ska uttjänt kärnbränsle inneslutas i de behållare som i framtiden ska deponeras för slutförvaring.
Ansökan är dock inte okontroversiell, och Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, riktar hård kritik mot SKB:s ansökningsförfarande. Anledningen är att de kapslar som ska tillverkas i den anläggning som ansökan avser är avsedda att slutförvaras enligt den så kallade KBS-3-metoden. Metoden innebär att det inkapslade kärnavfallet sänks ner i 500 meter djupa borrhål, vilka sedan förseglas. Något beslut om slutförvar finns emellertid inte, och MKG menar nu att SKB försöker påverka ett framtida godkännande av KBS-3-metoden genom att påbörja arbetet mot den.
– Vi anser att man börjar i fel ände. Man söker tillstånd för en fabrik som är avsedd att producera en produkt som ska höra till en metod som fortfarande inte är godkänd, säger MKG:s ordförande Catharina Lihnell Järnhester.
MKG hävdar att den svenska kärnkraftsindustrin sedan flera decennier tillbaka låst sig vid tanken på ett slutförvar enligt KBS-3-systemet. Detta ska ha resulterat i att den alternativa metod som ofta nämns i debatten, djupförvar, inte utretts tillräckligt. Djupförvar innebär att kärnavfallet förvaras i tillslutna borrhåll på omkring 3 000 meters djup, där sannolikheten är mindre att behållarna påverkas av grundvattnets rörelser.

Innan regeringen fattar beslut om att godkänna en metod för slutförvar måste SKB lämna in en miljökonsekvensbeskrivning, där även alternativa metoder för slutförvar utreds. SKB räknar med att lämna in denna 2009, tillsammans med en ansökan om slutförvar. Miljökonsekvensbeskrivningen ska prövas mot miljöbalken. SKB:s ansökan om inkapslingsanläggning ska dock enbart prövas mot kärntekniklagen.
Men enligt Christina Hörnberg Lindgren, universitetslektor vid juridiska institutionen på Umeå universitet och ansluten till MKG, strider detta ansökningsförfarande mot gällande lagstiftning.
– Miljöbalken och kärntekniklagen ska inte tillämpas i olika tidsskeden utan löpa parallellt, säger hon.
– Att i ett så här tidigt skede bryta loss en fråga som hänger ihop med helheten strider helt klart mot lagstiftningen. Frågorna ska hänga med hela vägen fram.

På SKB gör man ingen hemlighet av att den nu framlagda ansökan tar sikte mot ett KBS-3-slutförvar.
– Det är det som gäller, säger Saida Laârouchi Engström, ansvarig på SKB för ansökan om inkapslingsanläggningen. Hela projektet har enligt regeringsdirektiven använt KBS-3 som grund för planering och platsundersökningar.
Som grund för detta hänvisar hon till ett yttrande från regeringen i november 2001, som löd: Utan att föregripa ställningstaganden till framtida tillståndsansökningar bedömer regeringen att Svensk Kärnbränslehantering AB bör använda KBS-3-metoden som planeringsförutsättning för de platsundersökningar som nu avses.
Anders Jörle, informationschef på SKI, delar inte heller MKG:s kritik.
– Både regeringen och SKI har ändå sagt att KBS-3-systemet verkar vara den rimliga huvudmetoden, så vi är inte ense med MKG i den frågan.
Han medger att regeringens yttrande inte förändrar det faktum att SKB fortfarande måste lämna in en miljökonsekvensbeskrivning i samband med sin ansökan om slutförvar, men ser inget problem med det tillstånd SKB nu ansökt om.
– SKI kommer inte att lämna in något svar förrän vi fått in den andra ansökan om slutförvar. Så tanken på den här ansökan som ett delmål faller faktiskt.
Men Christina Hörnberg Lindgren är fortsatt kritisk.
– Jag tycker nog att SKI ska säga till SKB att de måste hålla kvar frågorna i utredningen. Om man frikopplar frågorna så låser man sig vid en viss metod, säger hon.
– Om man får tillstånd i den här frågan kan man luta sig mot det och kanske börja investera i anläggningen och då blir det blockerande mot den fortsatta bedömningen. Då försätter man regeringen, som ytterst ska besluta om det här, i en pressad sits.