På likvakan kastar fruns vänner ilskna och anklagande blickar mot Bunny, själv är han upptagen med att klä av alla väninnor med blicken. Och så fortgår det. Alla kvinnor kategoriseras efter knullbarhet. Bunny kan egentligen inte tänka på mycket annat än fitta.

Allra minst på sin nioåriga son vars väl och ve han ignorerar. Han försöker dumpa sonen på svärmodern, men hon tycker att sonen är för lik Bunny, och eftersom Bunny är ett svin – eller snarare en kanin i mänsklig skepnad – vägrar hon. Sonen får följa med på hans sista försäljarturné i södra England.

Titeln hänger som ett Damoklessvärd över hela berättelsen. Bunny lägrar husfruar i samma takt som han säljer hudkrämer, men han åker också på en hel del stryk av både kvinnor och män. Hans tidigare obevekliga charm börjar nu svika honom, han tycker sig nämligen se sin avlidna frus ande träda fram när det passar som minst.

Nick Cave är känd som sångare och musiker med otaliga rockplattor bakom sig, med start i banden Boys Next Door och The Birthday Party i slutet av sjuttiotalet. Han har sjungit duetter med Kylie Minogue, PJ Harvey, Shane MacGowan med flera. Hans texter har ofta väckt uppmärksamhet för de mörka och direkt mordiska dragen: skivan Murder ballads inte minst, och låtar som Mercy seat – om en man på väg till elektriska stolen. Men även de svarta sidorna av kärlek har inspirerat till många högklassiska texter. Cave har även skrivit filmmusik, till exempel till The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford härom året, och skrivit filmmanus till den hyperrealistiska aussie-western The proposition.

Bunny Monros död är hans andra roman. Den första, And the ass saw the angel, kom i slutet på åttiotalet och skrevs i ett heroinrus i Berlin. Jag måste erkänna att jag aldrig lyckades ta mig igenom den. 20 år senare finns en helt egen ton, ett anslag av riktigt svart humor som ofta fastnar i halsen och en handling som driver på berättelsen i ganska högt tempo.

Camus Främlingen ligger nära till hands när det gäller den totala frikoppling från verkligt liv som Bunny Munro uppvisar. Han är totalt alienerad men också så egoistisk en människa kan vara. Bunnys son måste ha ögondroppar, annars får han ont och riskerar att bli blind. Men Bunny hör inte vad sonen säger utan schasar runt honom som om han vore en död tingest.

Snart önskar läsaren att Damoklessvärdet ska falla tungt över Bunny. Parallellt figurerar en seriemördare på nyheterna, en galning som klär ut sig som djävul. Överlag ligger helvetesmetaforiken tung över denna roman, något som knappast förvånar för den som kan sin Nick Cave. Bibeln/kristendomen som språklig och symbolisk inspiration har alltid följt australiensaren i hans textförfattande.

Men det finns också en mörk, helvetisk humor präglad av djurmetaforik. Bunny (kanin) har en vän vid namn Poodle (pudel) som berättar om en annan väns potensproblem: ”Han fick helt enkelt inte upp den längre. Han hade förklarat för Poodle att det var som att försöka pressa in en död undulat i ett brevinkast.”

Faust-legenden allestädes närvarande. Och Bunnys fantasier om Avril Lavignes och Kylie Minouges ädlare delar har fått Cave att be om ursäkt i tack-avsnittet på slutet; när fiktionen om verkliga personer blir så pass grov, tycks det vara läge att säga förlåt.