Den här typen av halvpsykedelisk folk-singer/songwriter är stort på andra sidan Atlanten. Inte lika säljande i Sverige. Men band som Isolation Years från Norrland har visat att man kan införliva den amerikanska folkrocken/countryn och göra något svenskt av det.

Första låten, The Kirwan Song, knuffar lyssnaren rakt in i den lite halvprogressiva psykedelia som är så typisk för Dungen. Dragon är skivans andra spår och är mer singer/songwriteraktig. Här kommer Gunrups spröda och innerliga röst fram bättre. En låt som sakta växer in i mig med sin ständigt återkommande jazziga gitarrslinga.

Code II domineras av orgelspel och trummor med sång och gitarr långt borta i horisonten. Sprött, vackert och larmigt, men allt i sakta mak. Deportation Day har vissa likheter med Jefferson Airplane. Sången blir här än vackrare när den är dubblerad eller tripplerad och uppbackad av skira bakgrundskörer. Is It Likely drar åt jazzen med småplock på gitarr. Romanian får mig att tänka på det amerikanska bandet My Morning Jacket i sina mest finstämda ögonblick.

Tio låtar senare kan man med lätthet konstatera att här finns inga svaga moment: det är kompetent, men kanske också något svalt. Ett skivsläpp för kalla höstkvällar, snarare än sommarens snara ankomst. Men å andra sidan kan det tänkas ta några månader att verkligen på djupet lära känna detta band, då låtarna inte riktigt fäster förrän vid en hel del genomlyssnande.

Så i september kommer The Amazing med förtjänst att ackompanjera trädens alltmer gulnande löv och mörka kvällar.