Den 18 mars avled den brittiske science fictionförfattaren Arthur C Clarke, 90 år gammal, på Sri Lanka där han levde sedan 1950-talet.
Clarke påstås ha varit den förste som föreslog satelliter som ett kommunikativt hjälpmedel, redan 1945, specifikt den geostationära banan (satelliten befinner sig över samma punkt på jorden hela tiden).
2001 - ett rymdäventyr är hans kanske mest kända alster - som han skrev samtidigt som Stanley Kubrick gjorde filmen. För ovanlighetens skull kan man faktiskt i detta fall säga att filmen är bättre än boken, men filmen gjorde Clarke mer känd än hans böcker mäktat med dittills.

Till hans bästa hör istället Möte med Rama (som planeras som film), en av de främsta sf-böckerna i undergenren sense-of-wonder, utökad till en serie om fyra böcker, där meningen med universum avslöjas i den sista. Bara en sån sak.
Childhood's End är en tidig roman (1953) på det så populära invasionstemat - och med ett mycket deprimerande slut. Sånger från vår fjärran jord (1986) tar upp det koloniala temat, om en rest av mänskligheten som flyr från ett dödsdömt solsystem.

Man brukar dela in Arthur C Clarkes författarskap i den så kallade hårda sciencefictionskolan: 'hard-sf', där inga fysikaliska lagar - så som vi känner till dem i dag - får åsidosättas, det vill säga inga överljusrymdskepp likt Star Wars.
Clarkes betydelse för den anglosaxiska science fictiongenren kan knappast överskattas och han kan placeras i en andra generationens sf-författare som har haft störst betydelse, tillsammans med Asimov, Heinlein och A.E. van Vogt, och som skrev i det som ofta kallades The Golden Age.