År 2007 föreslog skolmyndighetsutredningen i enlighet med regeringens direktiv att Sametinget skulle få ta över ansvaret för sameundervisningen. Reformen skulle ge ökat samiskt inflytande över de utbildningsfrågor som berör samerna. Sameskolstyrelsen (SamS), som är en förvaltningsmyndighet för de statliga sameskolorna, och Sametinget var positiva. Men när regeringen i februari 2008 presenterade sin skolproposition lyftes frågan om sameundervisningen bort.

Två år efter att skolmyndighetsutredningen presenterats har många av utredningens förslag gått igenom, men frågan om sameundervisningen står fortfarande och stampar.

I början av november i år upprepade Sametinget och Sameskolstyrelsen i ett gemensamt pressmeddelande kravet på att låta Sametinget överta ansvaret för sameundervisningen och riktade skarp kritik mot regeringens agerande, som man liknade vid forna tiders arroganta politik mot samer.

När Fria Tidningen någon vecka senare når Monica Sandström, ordförande i SamS, per telefon mitt under den samiska nyhetssändningen Oddasat på kvällen är hon märkbart uppgiven. Liksom sina fyra kollegor på Sameskolstyrelsen är hon fritidspolitiker.

– Jag tycker att det är märkligt att vi samer aldrig får ta ansvar över våra egna frågor, säger hon.

Fram till 1980 när riksdagen inrättade en Sameskolstyrelse, dominerad av samer, hade samerna inget som helst att säga till om när det gällde undervisningen av sina barn. När sameundervisningen infördes på 1600-talet gick undervisningen ut på att kristna samerna och utbilda samer till missionerande präster. Utbildningen bedrevs i fasta skolor och med hjälp av vandrande lärare, så kallade kateketer, för de nomadiska samernas barn.

1913 fick sameundervisningen i och med nomadskolereformen en ny inriktning där flyttsamernas barn skulle segregeras. Som kyrkoherden i Karesuando, Vitalis Karnell, en av de sakkunninga i utredningen inför reformen uttryckte det: ”Gynna gärna lapparna på allt sätt, gör dem till sedliga, nyktra och nödtorftigt bildade människor, men låt dem inte läppja på civilisationens bägare i övrigt, det blir i alla fall bara ett läppjande, men det har aldrig och skall aldrig bli till välsignelse. Lapp ska vara lapp”.

Särskilda kåtaskolor infördes för nomadsamernas barn, där barnen fick studera och ibland bo tillsammans med särskilda föreståndare i spartanska kåtor istället för hus för att skyddas från att försvenskas. Kåtaskolorna fick hård kritik och ersattes av internat på 40-talet. Utbildningen ökade stegvis i längd och 1962 infördes för första gången samiska som ett obligatoriskt ämne i det som kom att kallas sameskolan.

I dag är det Sametinget som utser ledamöterna i SamS, som ligger under utbildningsdepartementet. Det är det inflytande som Sametinget, vilket ligger under jordbruksdepartementet, har över undervisningen av samiska barn.

Sameundervisningen bedrivs under två former, dels i särskilda sameskolor som SamS ansvarar för, dels genom integrerad samisk undervisning i den svenska skolan som anordnas efter avtal mellan kommuner och SamS. Undervisningen är likvärdig grundskolan och följer läroplanen, men är utformad och profilerad så att samerna som nationell minoritet och urfolk ska kunna tillvarata och utveckla sitt språk och kulturarv.

Sameskolorna är statliga, och står öppna för alla barn vars föräldrar anser sig vara samer. Sameskolorna finns i Karesuando, Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Tärnaby och där sker undervisningen på svenska och samiska. Med undantag för Gällivare, som även har elever i årskurs 7–9, går elever från årskurs 1–6 i skolorna.

I den integrerade samiska undervisningen får eleverna följa undervisningen i den vanliga grundskolan men vissa ämnen som språkval, slöjd och samhällsorienterade ämnen har samisk inriktning. Integrerad samisk undervisning erbjuds upp till årskurs 9 i ett drygt tiotal skolor runtom i Sverige. I Jokkmokk kan man välja ett gymnasieprogram med samisk inriktning.

Det folkliga samiska inflytandet över båda dessa utbildningsformer begränsas alltså till att Sametinget utser ledamöterna i SamS. Resten bestämmer utbildningsdepartementet över genom att de utfärdar förordningar och bestämmer budget.

Monica Sandström på SamS ser många skäl till varför samerna borde få större inflytande över sina utbildningsfrågor.

–Vi har hög kompetens bland både lärare och personal i allmänhet och bland samiska politiker också, vi kan ta det ansvaret själva utan statens inblandning, säger hon.

Sara Larsson, styrelseordförande i Sametinget, håller med. Hon är övertygad om att en sammanslagning av myndigheterna skulle bidra till ett ökat samiskt inflytande och frigöra resurser.

– Det samiska folket skulle ha större inflytande över utbildningen helt enkelt. Sametinget består av 31 ledamöter medan SamS består av bara fem personer. Det skulle alltså bli ett större utrymmer för att kunna ta ansvar för våra egna barn, menar Sara Larsson.

Om Sametinget får ta över utbildningspolitiken kommer man att prioritera mer personal och att nå alla samiska barn.

– Vi skulle anta en politisk handlingsplan för utbildningsfrågorna som skulle innebära ökad lärartillgång och att fler barn utanför sameskolorna i den svenska skolan fick samisk utbildning genom integrerad utbildning, säger Sara Larsson. Vi skulle försöka förbättra sameskolan så att den blir ett föredöme. Alla samiska föräldrar ska känna att den samiska skolan är den bästa för deras barn med genomtänkt pedagogik, att barn som går därifrån är stolta över sin samiska identitet men också över sin svenska utbildning.

Har ni de resurser som krävs för det?

– SamS skulle ju läggas ner och föras in i Sametinget. Så vi skulle få deras pengar, anställda och allting.

Sametinget och SamS själva ser framför sig att SamS i framtiden blir en nämnd under Sametinget, ungefär som utbildningsnämnden i vilken kommun som helst. Regeringen är heller inte främmande för en sådan lösning. Därmed skulle en sammanslagning leda till att fler än i dag tar ansvar för utbildningspolitiken.

Vid tiden för den statliga skolmyndighetsutredningen kunde den numera pensionerade utredaren Hans Forsell i stort sett bara se förbättringar i och med ett genomförande av en sådan reform. Det säger han när Fria Tidningen når honom i hans hem.

– Jag tyckte att jag kunde se att utbildningen fortfarande skulle utvärderas av Skolinspektionen så det skulle inte bli några försämringar, snarare skulle det bli mer renodlat om det låg på Sametinget som har hand om alla samefrågor, säger Hans Forsell.

Både Sametinget, SamS och den förre skolmyndighetsutredaren är alltså eniga om att en sammanslagning bara för med sig förbättringar. Ändå har det inte hänt något på över två år. Har regeringen ändrat sig, från att i direktiv ha velat undersöka frågan till att nu motarbeta reformen?

Nej, inte alls om man ska tro Bertil Östberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet. Han vill poängtera att Sametinget redan i dag har ett avgörande inflytande över den samiska utbildningspolitiken och att man i sak inte har något emot att Sametinget får ett större inflytande.

– Det finns inga principiella hinder från vår sida att göra den här förändringen, för det är redan så att Samtinget utser Sameskolstyrelsen, så redan i dag har Sametinget det avgörande inflytandet över hur den här politiken bedrivs, säger Bertil Östberg.

När Fria Tidningen frågar Bertil Östberg om varför reformen ändå dröjer svarar han att praktiska frågor om ansvarsfördelning och resurser först måste utredas.

– Det finns en rad praktiska frågor man måste lösa här. Hur ska det gå till, vem har ansvaret fullt ut, var ska pengarna ligga och vem ska skriva regleringsbrev? Det är en rad sådana frågor som vi måste titta närmare på innan vi kan genomföra en sådan förändring. Det formella svaret är att frågan bereds i regeringskansliet och det finns en del praktiska frågor som kräver utredning, helt enkelt, sammanfattar Bertil Östberg.

Den borgerliga regeringen har sedan maktövertagandet 2006 prioriterat frågan om att effektivisera Myndighetssverige genom att lägga ner myndigheter och slå ihop andra. Bara i år har regeringen genomfört fyra sådana sammanslagningar av myndigheter. Bland annat slogs Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning och Handikappombudsmannen samman till Diskrimineringsombudsmannen. Och även på skolområdet har myndigheter slagits ihop. I enlighet med skolmyndighetsutredningens förslag samgick Statens skolverk och Myndigheten för skolutveckling i ett nytt Skolverk redan den 1 oktober 2008. Mot bakgrund av den utvecklingen kan man fråga sig varför det skulle vara svårare att slå ihop Sametinget och SamS.

– Det är en svårare konstruktion här, menar Bertil Östberg. De andra är ju traditionella statliga myndigheter där det är entydigt hur de styrs, de är direkt underställda regeringen, och det finns tydliga regleringsbrev som anger hur det ska fungera. Regeringen bestämmer allting som myndigheterna gör. Den konstruktion som finns med både SamS och Sametinget är ju att de har en självständig ställning på ett helt annat sätt än vad traditionella myndigheter har. Det gör att det finns en anledning till att fundera på hur det här ska fungera.

Monica Sandström kan inte förstå varför det skulle ta längre tid att slå ihop hennes myndighet med Sametinget. Hon tror att rena samarbetssvårigheter mellan departementen kan ligga bakom.

– Utbildningsdepartementet tycker att ansvaret ska ligga under jordbruk, och jordbruksdepartementet tycker att det ska ligga under utbildning. Man kommer helt enkelt inte överens, menar hon.

Johan Andersson Anell på jordbruksdepartementet hänvisar till att det fortfarande pågår en diskussion med utbildningsdepartementet.

– Uppdelningen, hur det ska se ut, har det diskuterats om. Själva ansvarfördelningen är väl någorlunda klar, men det pågår fortfarande en diskussion med utbildningsdepartementet om hur det ska se ut och ingenting är klart.

Bertil Östberg på utbildningsdepartementet törs inte säga när ett avgörande kan komma men säger att det förhoppningsvis kan hinna hända något under nästa år. Nästa år är det valår och farhågor finns att sameundervisningen hamnar i skymundan när regeringen prioriterar andra mer valvinnande frågor. Att frågan om sameundervisningen skulle vara nedprioriterad avvisar dock Bertil Östberg.

– Det här är en fråga som vi tycker är viktig.