2006 redovisade Folkhälsoinstitutet ett regeringsuppdrag som gick ut på att analysera hälsosituationen för personer med homo-, bi- eller transsexuell läggning. Resultaten av studien, den första i sitt slag i Sverige, var nedslående.

Homo- och bisexuella män hade ett lika gott allmänt hälsotillstånd som genomsnittet av den manliga befolkningen, medan homo- och bisexuella kvinnor hade väsentligt sämre allmän hälsa än genomsnittet. Den psykiska ohälsan var betydligt mer utbredd inom hbt-gruppen än inom samhället som helhet. Allra värst drabbade var transpersoner, där hälften någon gång hade övervägt att ta sitt liv.

Folkhälsoinstitutet slog också fast att en viktig förklaring till ohälsan var det omgivande samhällets bemötande. Diskriminering är en bestämningsfaktor för hälsa och diskrimineringen av hbt-personer beror i hög grad på heteronormen, menade myndigheten. I sin rapport skrev beskrev Folkhälsoinstitutet denna som: ”föreställningen att heterosexualiteten ses som den önskvärda normen och andra former av sexualitet ses som något avvikande.”

Det innebär, konstaterar Frida Johansson Metso (FP), att landstingets bemötande av hbt-personer är förenat med ett tungt ansvar.

– För dem som inte uppfyller normen kan landstinget faktiskt skapa ohälsa genom hur vi bemöter människor, och det är givetvis inget vi vill bidra till.

Hon är ordförande i utskottet för demokrati, jämställdhet och integration, som inrättades under innevarande mandatperiod och sorterar omedelbart under landstingsfullmäktige. Och hon tror att många i dag får ett normativt bemötande när de uppsöker vården.

– Absolut. Jag hör ofta berättelser om det från vänner, det kan handla om små saker som att ens läggning inte är inkluderad i blanketter eller att man får standardfrågor trots att de inte relevanta. Många hbt-personer har dessutom ett sämre socialt stöd. Det måste vården vara medveten om, för det kanske innebär att det krävs ett annat vårdupplägg.

Utskottet hon leder har ansvarat för att ta fram den likabehandlingspolicy som antogs av landstingsfullmäktige i februari, och som ligger till grund för en nyligen framtagen likabehandlingsplan med konkreta mål.

Målsättningarna inkluderar såväl bemötande i landstingets verksamheter som arbetsköparansvar för att de egna medarbetarna inte ska bemötas normativt. Den är också en källa till viss stolthet inom landstingspolitiken, eftersom den utgår från den nya diskrimineringslagstiftning som trädde i kraft vid årsskiftet där könsöverskridande identitet eller uttryck definieras som en diskrimineringsgrund.

– Jag är extra nöjd med att planen inte behandlar jämställdhet eller etnisk diskriminering för sig, säger Frida Johansson Metso. Att man fattar att det handlar om likabehandling som en princip.

När planen nu är framtagen är tanken att arbetet med dess implementering ska ta vid. Olika utbildningsinsatser diskuteras, men redan nu har frågan om utvärdering aktualiserats. Alltså hur landstinget ska veta när verksamheten nått fram till målet om ett inkluderande och ickenormativt bemötande.

Utskottet har i detta sammanhang tittat på den hbt-certifiering som RFSL sedan förra året erbjuder, och överväger att antingen kopiera modellen eller lägga ut uppdraget på intresseorganisationen.

Anette Sjödin är programansvarig på RFSL och beskriver certifieringen som en kvalitetssäkring i flera steg.

– En certifiering är en mer fördjupad process jämfört med ett enstaka utbildningstillfälle. Det tar sex till åtta månader att gå igenom och all personal inom verksamheten deltar i utbildningstillfällena. Sedan kompletteras det med internt arbete där man tittar på hur man säkrar kvaliteten och följer upp och håller frågan levande.

Hittills har ett antal mottagningar i Stockholm och en vårdcentral i Jönköping certifierats av RFSL. Att hbt-certifiera ett helt landsting låter sig sannolikt inte göras på grund av kravet att all personal ska delta, men Anette Sjödin menar att en bra början är att certifiera ett antal strategiska verksamheter.

Dessutom kan det kvitto certifieringen utgör fylla en funktion i sig.

– Bara att man har den här certifieringen tydliggör man att man kan bemöta människor på ett korrekt sätt, så den är också förtroendeskapande. Det största problemet är inte situationer där man blir dåligt bemött, utan osäkerheten inför. Att man inte vet hur man kommer att bli bemött.

Arbetet med likabehandlingspolicyn och -planen har präglats av stor enighet mellan de politiska blocken, och bägge sidor tycks nöjda med resultatet.

– Ja, jag måste säga att vi fick stor möjlighet att vara med, vi har jobbat tillsammans, säger utskottsledamoten Maria Fregidou-Malama (V). Det var väldigt små saker vi ville ändra när den antogs.

Frida Johansson Metso instämmer, och illustrerar samtidigt effektfullt hur det som kan uppfattas som exkluderande eller normativt långt ifrån alltid är förenat med en avsikt att diskriminera.

– Utskottet har faktiskt rest sig som en man, eller… Det är ett dåligt uttryck i det här sammanhanget. Utskottet har rest sig som en kvinna eller en könsöverskridande identitet, och sagt att detta är något vi måste arbeta med.