Analys I onsdags klubbade riksdagen ett antal ”tilläggsförslag om förstärkt integritetsskydd” i den alltjämt omstridda FRA-lagen. Fullt så dramatiskt som när riksdagen i juni förra året godkände lagen var det inte, men även om de borgerliga kritiker som förra gången stal showen nu rättat sig i ledet – med undantag för Folkpartiets Camilla Lindberg som lade ner sin röst – fanns det utrymme för heta känslor i plenisalen. 

Försvarsminister Sten Tolgfors (M) höll ett passionerat anförande om signalspaningens centrala betydelse för att skydda svenska medborgare – såväl på hemmaplan som under internationella militärinsatser – och satte samtidigt fingret på varför lagen blivit ett så betungande problem för borgerligheten. Regeringen har helt enkelt inte lyckats påvisa nyttan, samtidigt som motståndare inuti parlamentet kunnat plocka enkla poäng genom att varna för massavlyssning. Såväl Tolgfors som företrädaren Mikael Odenberg har vid otaliga tillfällen försökt hamra in budskapet om terrorprevention. Men detta till trots tycks de, motsträviga, medborgare som lagen ska skydda oroa sig mer över att obehöriga ska läsa deras privata korrespondens än över att bli sprängda på vägen till jobbet.

Den rödgröna oppositionen röstade emot tilläggsförslagen. Förändringarna anses vara förbättringar, men budskapet är att lagen är ett hastverk som måste göras om från grunden istället för att lappas och lagas.

Utomparlamentariska kritiker – och de är många – menar att integritetsförbättringarna är långt ifrån tillräckliga. Och att lagen fortfarande innebär massavlyssning. Att FRA nu måste få tillstånd av domstol innebär att myndigheten kommer att få tillgång till en väsentligt mindre mängd innehåll. Men all trafikdata – FRA spanar inte i realtid – kommer fortfarande att behöva kopieras för att kunna isolera den trafik för vilken spaningstillstånd beviljas. 

Dock finns det goda skäl att tro att FRA-lagen inom en inte alltför avlägsen framtid återigen kommer att aktualiseras. Än så länge har välfärds- och konjunkturfrågor dominerat den begynnande debatten inför nästa års riksdagsval. Men FRA-lagen kan mycket väl bli en rödgrön joker att kasta in.

Samtidigt råder viss oklarhet över vad oppositionen egentligen vill göra med FRA. I en gemensam avsiktsdeklaration har de rödgröna förklarat att de vill riva upp den befintliga lagstiftningen och tillsätta en parlamentarisk utredning. 

Det låter tryggt, det låter demokratiskt och det låter som någonting som kan vinna röster. Men det är samtidigt ett vallöfte som inte säger något om det slutliga resultatet.

Länge ville Vänsterpartiet och Miljöpartiet slopa lagen helt, men i det rödgröna samarbetets namn har de närmat sig Socialdemokraterna. Inför riksdagsbeslutet skrev representanter för de tre partierna i en gemensam debattartikel: ”Sverige behöver som ett militärt alliansfritt land en effektiv underrättelsetjänst. Signalspaning är då ett viktigt verktyg som behövs.”

Minnesgoda kommer dessutom ihåg att det ursprungligen var den förra regeringen som tog initiativ till FRA-lagen. Och att det då inte var tal om någon öppen parlamentarisk utredning.

Då reagerade partiet ensamt. Nu skall Socialdemokraterna ingå i en koalition, men partiet kommer alltjämt att dominera sina väsentligt mindre samarbetspartners. Den som tänker rösta rödgrönt för integritetens skull riskerar att bli besviken.