Sarah Assbring tillhör en musikergeneration för vilken det är naturligt att tänka hela världen som sitt hem. Hon kanske till och med är mer känd i Buenos Aires än i Eslöv.

– Jag tror att Abba har haft oerhört stor betydelse för den positiva inställningen till svensk popmusik, säger hon.

Spelningarna i Buenos Aires är de första i Argentina för El Perro del Mar. Sarah är belåten över det varma mottagandet, men inte helt överraskad. Hon vet att hon har en internationell publik.

Hennes framgångar är delvis ett resultat av en lika medveten som självklar lansering genom de verktyg som finns på internet. Det är där musiken når ut i dag.

Hon sjunger uteslutande på engelska, men det, hävdar hon, är inte i första hand för att nå den internationella publiken. Det handlar i stället om att hon tycker att hon på engelska kan uttrycka sig fullkomligt ärligt, att vara personlig utan att bli för utlämnande. Att sjunga på svenska skulle bli för nära hennes egna känslor. Hon säger att hon aldrig ens har tänkt tanken att sjunga på svenska.

– Det finns inget självändamål i att vara naken i sin konst, säger hon.

Ändå är det just väldigt naken hon är på La Trastiendas stora scen. Ensam med sin gitarr. En diskret basist i bakgrunden som stöttar i melodier och passager. En röst som fått ännu mer personlighet, ännu mer känsla och ännu mer karaktär på grund av en begynnande förkylning. Svetten pärlar i tinningen på Sarah under framträdandet. Publiken berörs av hennes inlevelse och en utstrålning som förstärks av sångernas melankoli. Känslan i framförandet är nyckeln till kommunikationen med publiken.

Bifallet blir enormt, och efter konserten dröjer sig en handfull fans kvar utanför klubben för att få en autograf och en bild av idolen. En webtidningsredaktör från Chile vill boka en intervju, en ung argentinare som studerar svenska vill säga några ord, många vill bara bli fotograferade tillsammans med henne.

Mitt i alltihop har Sarah Assbring en nykter syn på sina framgångar. Hon uppför sig inte som tonårsidoler gjort i generationer. Hon är en medveten representant för sitt varumärke, och hon ser sig själv som egen företagare i musikbranschen. Hon har fullständig kontroll över hela sin verksamhet, även om hon i dag har hjälp med administrationen av det.

– Men jag har alltid sista ordet, säger hon.

Här ligger ytterligare en orsak till det svenska popundret. Den professionalism som artister och musikskapare i Sverige i dag arbetar under som en självklarhet, föder framgångar.

Sarah Assbring är företagare i kulturbranschen. Det är här hon hör hemma, med sitt personliga behov av att uttrycka sig och det behöver inte vara i musiken.

– Jag målade ganska mycket förr. Jag skriver än i dag mycket poesi. Jag måste uttrycka det jag ser och upplever. Det jag utsätts för, säger hon.