– Allt började med att min mamma var väldigt upprörd över att ett företag kom och lämnade nakenkalendrar till hennes och pappas företag varje år, säger Stina Nilsson som är en av grundarna av intresseföreningen Pustfunk. 

Tillsammans med Tova Eriksson, Klara Persson och Kristin Bergman startades Pustfunk 2004 med syfte att använda konst för att belysa samhällsproblematiken i stort. 

– Vi har genomfört könsbyte på 'herr gårman' på diverse övergångsställen i landet, lagt uppmuntrande lappar i ekologiska matpaket med tips på hur du kan handla miljövänligt, och så har vi gjort en antitrafficking manifestation under fotbolls-VM, säger Stina Nilsson. 

I deras senaste kalenderprojekt vill de uppmärksamma problematiken kring sexualiseringen av det offentliga rummet och de föreställningar som uppstår kring stereotypa bilder av kvinnor och män. Genom att åka runt till olika företag och byta ut deras eventuella nakenkalendrar mot sin egentillverkade kalender hoppas de få igång en diskussion bland de anställda om sexualiseringen och dess konsekvenser.

De vill även sporra företagen till att själva tacka nej nästa gång de erbjuds en kalender med pornografiska bilder.

– Tanken är inte att vi bara ska gå in på företag och plocka ner kalendrarna, utan det måste finnas argument till varför vi gör det vi gör. Ofta finns det en förväntning på mansdominerade företag att ha dessa kalendrar, det är inget aktivt val utan något som hör bilden till, menar Stina Nilsson.

Nakenkalendern är ett gammalt fenomen som oftast förknippas med bilverkstäder och byggarbetsplatser. De skickas ut i reklamsyfte av olika företag som själva står för produktionen.

Jan Larsson som äger bilfirman med samma namn tycker inte att det finns något problem med att sätta upp bilder på nakna kvinnor.

– Jag har ingen kalender uppsatt, men kommer någon och ger mig en kalender med en massa nakna fruntimmer i så hänger jag upp den. Djuren är nakna så jag ser ingen skillnad i att visa nakna människor. Kvinnokroppen anses ju vara vacker. Det är till och med några mognare kvinnor som gjort en kalender, säger Jan Larsson.

– Debatten om sexualisering av det offentliga rummet förekommer i feministiska tidningar men kanske inte i andra kretsar. Man rör sig ofta i en sluten cirkel och kommer inte i kontakt med andras åsikter. Samma gäller oss, jag lär mig att bemöta olika sätt att se på saker när jag är ute så här på arbetsplatser, säger Tova Eriksson.

En bilfirma hade sju uppsatta nakenkalendrar och ingen ville kännas vid att de satt upp dem. Ett annat ställe var nöjda med sin nakenkalender eftersom det gjorde dem glada att titta på kvinnorna. Att det skulle handla om diskriminering var det inte tal om, de hade nämligen rabatterad service för både kvinnor och ensamstående, berättar Stina Nilsson och Tova Eriksson.

Men alla mansdominerade arbetsplaster har inte nakenkalendrar. Vissa företag, bland annat Volvo och dess underverkstäder har som policy att det inte får förekomma några nakenkalendrar på arbetsplatsen och även andra ställen har samma policy.

– Vi går spontant ut till olika företag och firmor och kollar om de har någon kalender, sedan tar vi diskussionen. Vissa är jättepositiva och andra mindre entusiastiska. Det roligaste är ju när ens förväntningar och fördomar inte besannas och det inte förekommer några nakenkalendrar, säger Stina Nilsson.

På Digasoft bilfirma blir Tova Eriksson positivt bemött när hon kommer dit.

– Jag har inte funderat på kalendern tidigare. Men nu förstår jag att det inte är bra när någon kommer hit och har en så tydlig åsikt emot. Jag kommer definitivt att säga till mina underverkstäder att de ska ta ner sina kalendrar också. Fast jag måste erkänna att jag tycker den här nya kalendern är mer erotisk än den jag hade innan, säger Benjamin Durmiservic, ägare av Digasoft bilverkstad.

Pustfunk har jobbat på kalendern sedan maj i år i samarbete med tolv olika konstnärer på temat "Styrka". Kalendern innehåller allt från abstrakt konst till föreställande konst, från textilkonst till collageform. För finansiering av projektet står den ideella föreningen KulturUngdom.

– Det är spännande och roligt att kunna erbjuda något så proffsigt och snyggt och vi hoppas att fler företag ska vilja ha vår kalender och själva dela ut den till andra, vi kommer att fortsätta gå runt till företag och skapa debatt, säger Stina Nilsson och Tova Eriksson.