Risk för korrosion i slutförvaret
I slutförvaret i Forsmark ska uttjänt kärnbränsle lagras i 100 000 år, men enligt ny forskning kan kopparbehållarna rosta redan efter 1 000 år. Svensk kärnbränslehantering, SKB, avfärdar dock de nya rönen.
I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Catalysis Letters publicerar forskarna Peter Szakálos och Gunnar Hultquist, verksamma vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, tillsammans med elva kollegor ny forskning om hur koppar kan korrodera även i syrgasfria miljöer.
Miljöorganisationernas kärnavfalls -granskning, MKG, menar att de nya rönen synliggör allvarliga risker med den metod – KBS-3 – som är SKB:s huvudspår inför framtida slutförvaring av uttjänt kärnbränsle. Enligt KBS-3 ska avfallet förvaras i just kopparbehållare, försänkta i 500 meter djupa borrhål.
– Det här är ju ett allvarligt problem som kan göra att metoden över huvud taget inte fungerar, säger MKG:s ordförande Linda Birkedal. Förutsättningarna är att avfallet är farligt så pass länge att kapslarna ska hålla i 100 000 år, men de här resultaten visar att de kan läcka redan efter 1 000 år. Det är problematiskt eftersom det finns grundvatten kring KBS-3-lagringen som gör att radioaktivitet kan spridas till biologiska system och den mänskliga civilisationen.
MKG har länge framfört uppfattningen att SKB i ett alltför tidigt stadium bestämde sig för KBS-3-metoden.
Något som organisationer menar resulterat i att SKB dels valt att inte forska om alternativa förvaringsmetoder som djupa borrhål, dels valt att inte finansiera sådan forskning som kan tala emot KBS-3.
– Jag tycker att SKB har gjort sådana prioriteringar och att de i sin egen forskning valt bort att undersöka vissa saker som verkar negativt för deras valda metod, säger Linda Birkedal.
På SKB besväras man inte nämnvärt av vare sig rönen om korrosionsrisk eller MKG:s anklagelser om styrd forskning. Presschefen Jimmy Larsson-Hagberg menar att det finns gott om exempel på hur SKB finansierat kritiska studier. Och rörande de nya rönen menar han att bevisbördan ligger på forskarna bakom dem.
– Vi har haft forskning på den här frågan länge, korrosionsfrågan är inte ny. Vi vet att det kommer att finnas korrosion i slutförvaret. Till exempel om det finns sulfid närvarande, och så länge det finns syre kommer det också att korrodera. Problemet med den här artikeln är att ingen kunnat upprepa resultaten. Om det här stämmer och det skulle få de här dramatiska konsekvenserna måste det finnas fler som kan se det.
Det finns det också, menar artikelförfattaren Peter Szakálos, som istället hävdar att SKB inte kunnat verifiera den egenutvecklade teoretiska modell som KBS-3-konceptet bygger på.
– Vad gäller bevisbördan kan man generellt säga att det är lite grann tvärt om. De flesta publikationer visar att koppar korroderar åtminstone 1 000 gånger snabbare än vad SKB anger i sin säkerhetsanalys.
KBS-3
Metod för slutförvaring av kärnavfall, enligt vilken det radioaktiva avfallet kapslas in i kopparbehållare som förseglas i 500 meter djupa borrhål. Har av såväl regering som Strålsäkerhetsmyndigheten pekats ut som den mest lämpliga förvarsmetoden
Djupa borrhål
Metod för slutförvaring av kärnavfall som ofta nämns som ett alternativ till KBS-3. Innebär att kärnavfall deponeras i mellan 2 000-4 000 meter djupa borrhål som därefter förseglas. På det djupet är grundvattnets rörelser ett mindre problem, men i gengäld är bland annat salthalterna högre. Det finns betydligt mindre forskning om denna metod än om KBS-3.
Korrosion
Innebär att en metall löses upp genom en kemisk reaktion med ett ämne som finns i dess omgivning. Vanliga exempel är rost på järn eller ärg på koppar.