Dirty diaries tar sig an den hedervärda uppgiften att skildra sex som inte exploaterar. Förutsättningen är att ingen får komma till skada under inspelningen och att de medverkande är över 18 år. Med detta som utgångspunkt har tolv filmare satt ihop en stafettfilm som tillsammans presenterar ett alternativt sätt att skildra sex, njutning och tillfredställelse.

Projektet sätter fingret på mainstreamporrens två huvudproblem: produktionsvillkor och skildring. Det är dess parallella strävan bort från kommersialism och mot en jämställd skildring som gör Dirty diaries unikt.

Påståendet att mainstreamporren förstärker stereotypa könsroller och cementerar ojämlika maktstrukturer är ungefär lika slagkraftigt som uttalandet att rökning dödar. Vi vet att det är så, men tron på att det går att förändra har saknats. Under de senaste 50 åren har debatten kring sexuell frigörelse, konsekvens- ansvar och jämställdhet suttit fast i ett och samma spänningsförhållande mellan sexualliberalism och moralkonservatism.

Den feministiska ideologin har fallit mellan stolarna. 1960-talets sexualliberala rörelse förde fram abortfrågan och slog ett slag för homosexuellas rättigheter, men lät också sex vara en handelsvara och kvinnokroppen en produkt att köpa och äga. Moralkonservatismen föddes ur en önskan att skydda de traditionella familjestrukturerna, men för också fram problem med sexualiserat våld, övergrepp, kvinnomisshandel och oönskade aborter.

Debatten kring Dirty diaries har skapat en ny uppdelning. I motståndarlägret finner vi oroliga porrkonsumenter som hävdar sin rätt att tända på det politiskt inkorrekta. Men också de moralkonservativa röster som hojtar att samhället redan är mättat på sex och förfasar sig över det statliga filmstödet till Dirty diaries. På andra sidan trängs feminister som talar om att komma bort från den manliga blicken och den passiva skildringen av kvinnan, med sexliberaler som välkomnar naket i största allmänhet.

Kravmärkt, rättvisemärkt, svanmärkt och grodmärkt pryder var och varannan förpackning i livsmedelsbutiken. Vi vet att sexindustrin praktiserar såväl slavhandel som barn- arbete. Ändå har porrkonsumenter inte kommit sig för att fråga efter garantier vad gäller innehåll och produktionsvillkor. Kanske är det för att den fria sexualiteten ännu inte lyckats möta det moraliska konsekvenstänkandet utan att de två tar ut varandra.

Dirty diaries är politisk, normkritisk, queer, vulgär, erotisk, fult filmad, snyggt komponerad, upphetsande och provokativ. Varje film är ett stycke kreativitet långt borta från pådunks-porr. Den sammanlagda speltiden på 105 minuter rymmer dokumentärt, dramatiserat och tecknat. Tio minuter fist fucking samsas med oskyldiga vågsvall ackompanjerat av stön.

Projektet lyckas balansera mellan kåthet och omtanke och är ett första möte mellan sexuell frigörelse och moraliskt tänkande.