Uppsala Fria

Omsorgsfullt porträtt med historiska penseldrag

REGI Martin Provost MANUS Martin Provost & Marc Abdelnour VISAS PÅ Fyrisbiografen, Uppsala

FILM

Séraphine

I samma ställning som hon skurade socitetens golv målade Séraphine Louis (1864-1942) sina förunderligt vackra tavlor. På knä med en närmast diabolisk hängivenhet fick hon naturen att explodera i färg- och formfyrverkeri genom penslar doppade i blandningar av blod, lera och olja från kyrkans altarlyktor.

Martin Provosts film Séraphine om den tämligen okända konstnären tar sin början i den lilla nordfranska staden Senlis alldeles vid första världskrigets begynnelse. Genom en slump möter den inåtvända och djupt troende Séraphine Louis den tyska konstkritikern Wilhelm Uhde. En genuin kommunikation, som överskrider klass-, religions-, etnicitets- och sexualitetsgränser uppstår, vilken så småningom resulterar i att Séraphine Louises målningar lyckligtvis kommit att bevaras för eftervärlden.

Filmen är ett helgjutet och osentimentalt porträtt av en autodidakt konstnär som sökte sin tröst och sina likar i naturen - bland träden, växterna och de icke-mänskliga djuren - en omutbar person som genomskådade och vägrade inrätta sig i klassamhällets koketteri och förljugenhet.

Yolande Moreau gör en fantastisk rolltolkning som skänker liv åt en av historiens otaliga glömda kvinnor, kvinnor inte sällan avfärdade som galningar och liksom mademoiselle Louis inspärrade på mentalsjukhus. För filmen Séraphine sätter också, i högsta grad, fokus på historieskrivningens relativitet.

På ett ögonblick avgörs konstkanon vid Uhdes hastiga flykt till Tyskland då hans syster räddar med sig en målning av naivisten Henri Rousseau, som står alldeles in till ett par verk av Louis. Hade hennes tavlor redan då hittat sin väg till Paris konstscen kanske det ännu 2009 motiga arbetet för jämställdhet varit någon tum längre framskridet.

Förutom en grundlig research, som är påtaglig i berättandet, bör filmens bländande vackra fotografi nämnas. Därtill en ljussättning i inomhussscenerna så skickligt utförd som vore den gjord av Louis själv. Det här är en film att bära med sig länge, ett bildgalleri att skapa ett eget album åt i minnets kartotek.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

© 2026 Fria.Nu