Riksrevisionens dom är otvetydig och nedslående, i rapporten kan vi läsa att: ”De statliga bidragen har visserligen skapat uppmärksamhet, men några mer betydande effekter har inte kunnat spåras.”Bidragen tillförde helt enkelt ”inte särskilt stora resurser till psykiatrin.”

Landstingens satsningar på psykiatrin under tiden då de statliga bidragen betalades ut ökade ungefär lika mycket som deras satsningar på annan hälso- och sjukvård. Bidragen har av regeringen beskrivits som omfattande och betydelsefulla. ”Risk finns”, skriver Riksrevisionen ”att detta har begränsat landstingens egna satsningar på just det område som den statliga politiken avsett att stärka.”

Psykiatrin behöver ökade resurser, resurser som verkligen hamnar hos psykiatrin. Men att enbart lägga in pengar i en verksamhet med så mycket brister är inte heller det tillräckligt. Otaliga är exemplen på att människor inom den psykiatriska vården utsätts för en behandling som gör dem sämre. Utan ett fokus på människors inneboende resurser, inte på människors sjukdomar, utan en psykiatri där brukarna har inflytande, utan en syn på människor som människor och inte diagnoser, kommer vi inte få en psykiatri som på djupet hjälper människor som befinner sig i kris.

Det behövs långsiktighet, det behövs resurser till terapi, inte bara slentrianmässig användning av psykofarmaka, det behövs en diskussion om psykofarmakans biverkningar, det behövs respekt för människor. Det behövs en insikt om att det inte är någon artskillnad mellan människorna på var sin sida av skrivbordet i mottagningsrummet på psykakuten.

Ett exempel på kortsiktigt, krasst ekonomiskt tänkande är nedläggningen av Växtkraft på Gunnareds gård i Göteborg för ett år sedan. Växtkraft var bland brukarna känd som en av de bäst fungerande verksamheterna inom psykiatrin i Sverige. Under sina 15 år var gården en arbetsplats och ett socialt sammanhang för flera tusen människor med ett förflutet inom psykiatrin. Växtkraft lades ner, för att spara pengar, från ett annat håll kommer statliga extrapengar till psykiatrin. Det är bra och nödvändigt med resurser, men Riksrevisionens rapport visar på problemet med storskalighet.

Riksrevisionen kritiserar även psykiatrins begränsade utrymme i läkarutbildningen. I dag innehåller grundutbildningen för läkare krav på 4 veckors psykiatri (av 5 1/2 år), och AT-tjänstgöringen innehåller krav på 3 månaders psykiatri (av 18-21 månader). Riksrevisionen skriver att: ”Utbildningsvolymen framstår som mycket knappt tilltagen mot bakgrund av sjukdomsmönstret hos befolkningen” Det är svårt att inte hålla med.

Överanvändningen av psykofarmaka, bristen på terapi och sjukdomsfokuseringen inom psykiatrin innebär ett hån mot människor med psykisk ohälsa och ett enormt slöseri med människors resurser. Vi behöver skapa en psykiatri där människors resurser är i fokus. Vi behöver sträva mot en brukarstyrd psykiatri. Vi behöver skapa ett samhälle där psykisk sjukdom inte är stigmatiserad.