I Ankawa, en kristen småstad i direkt anslutning till irakiska Kurdistans huvudstad Erbil, är varannan invånare internflyktingar sedan år 2003. Här byggs ständigt nya kyrkor och kapell för att klara av befolkningsökningen och utanför kyrkportarna sitter beväpnade säkerhetsvakter med automatvapen hängande i selar över axeln.

Före invasionen uppskattades Iraks kristna minoritet till omkring 800 000, i dag har siffran sjunkit till 600 000. De flesta har flytt till grannländerna Jordanien och Syrien. Många har sökt uppehållstillstånd inom EU. Familjer som saknat tillräckligt med pengar för att betala flyktingsmugglare och därmed inte kunnat lämna landet har sökt sig till den kurdiska regionen i norra Irak.

Inne i S:t Petrikyrkan, en byggnad i murad sandsten, surrar takfläktarna över församlingens huvuden. Några män står på knä med händerna knäppta i bänkryggen framför och ber tyst, andra lyssnar koncentrerat på prästen framme i predikstolen. Det är trångt – i kväll har över 1 000 personer kommit till gudstjänsten.

Inflyttningen får staden att växa närmast okontrollerat: nybyggda kvarter med identiskt uppförda stenvillor för tankarna till en amerikansk villaförort. På gatorna ligger grushögar och byggnadsmaterial som får bilarna att långsamt kryssa sig fram i sommarhettan. Många är flyktingar från Bagdad, vissa från motståndsnästet Mosul, andra ända från oljestaden Basra i syd.

– Alla mina vänner har flytt sina städer. Det är säkrare i norr, här kan jag vistas utomhus och fortsätta mitt arbete. Just nu arbetar jag för att kunna betala av räntorna på lånet till mitt nya hus, säger den kristna irakiern Nashwan Zaki på väg ut från kvällsmässan.

En dag för fem år sedan undkom han döden med en hårsmån. Två män hade besökt hans verkstad och visat upp en lista på personer som skulle dödas, själv var han en av flera hundra kristna som förts upp på listan. Samma dag flydde han Mosul tillsammans med familjen.

– Jag skulle gärna återvända, men jag kan inte eftersom jag är rädd för att bli dödad. Säkerhetsläget kommer kanske bli bättre om de amerikanska trupperna lämnar landet, men jag tror inte att jag flyttar tillbaka till Mosul ändå, säger Nashwan Zaki.

Tror du att ni kommer att kunna leva sida vid sida i framtiden?

– Nej, det finns inte ens en liten chans att det kommer att hända.

Från att ha varit relativt förskonade från våld under krigets inledande månader, ökade antalet attacker mot kristna irakier explosionsartat lite mer än ett år efter invasionen. Övergreppen kulminerade med en koordinerad bilbombsattack mot fem kyrkor i augusti 2004. Men precis som mycket av oroligheterna i Irak är våldet ofta lågfrekvent – hot, kidnappningar, mord och våldtäkter sker dagligen.

FN:s flyktingorgan UNHCR har uttryckt oro för vad de kallar en ”religiös rensning” av Iraks minoriteter.

En av anledningarna till att just kristna utsätts för mycket av våldet är att de ofta betraktas som medlöpare till ockupationen. Detta eftersom många kristna irakier har varit anställda inom ockupationsmyndigheterna efter invasionen. Irakiska motståndsgrupper kan också ha attackerat irakiska kristna som ett sorts surrogat till att anfalla det kristna västerlandet, enligt rapporten A face and a name från Human Rights Watch.

Samtidigt är den kristna minoriteten ofta högutbildad och har det bättre ställt ekonomiskt än genomsnittsirakiern. Detta kan ha bidragit till att så många attacker har riktats mot kristna, då kriminella ligor ofta kräver kidnappsoffrens familj på skyhöga lösensummor. Även faktumet att de som minoritet saknar väpnade miliser kan få många grupper att se dem som ett lätt mål i jakt på kapital, förklarar Rabban al Qas, kaldékatolsk biskop i Erbil.

– Många araber och kurder kidnappas och dödas också, men grupper som är ute efter pengar ser kristna som särskilt oförmögna att försvara sig. En del är emot kristna, men det kan också handla om grannar som vill åt deras fastigheter efter att de flytt. Vi hoppas att kunna leva i ett Irak utan diskriminering, men endast om regeringen stabiliserar landet har vi en framtid, säger Rabban al Qas.

I dagsläget väntar uppemot 10 000 irakier på att utvisas från Sverige. Även om det saknas exakta siffror beräknas en stor del av gruppen vara kristna. Samtidigt hårdnar kritiken mot den svenska regeringen. Sedan i tisdags kräver Sveriges kristna råd att migrationsverket omvärderar synen på religiös grupptillhörighet som ett otillräckligt starkt skäl till att ha rätt att få flyktingstatus.

– Den irakiska staten är oförmögen att skydda religiösa minoriteter. Under rådande omständigheter borde inte Sverige ha ett återtagandeavtal med Irak. Avtalet är skrivet under premissen att den irakiska staten kan skydda religiösa minoriteter, men den delen uppfylls inte och då kan vi inte tvinga människor tillbaka, säger Kristina Hellqvist, informatör på Svenska kyrkan.