Ungdomsstyrelsen gav våren 2008 Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala ett utredningsuppdrag.

Det var en del av de satsningar som Integrations- och jämställdhetsdepartementet gör för att stärka minoritetskvinnors ställning i samhället. Utredningen var den första delen i ett flerårigt projekt för att öka kunskapen om judiska, romska, samiska, sverigefinska och tornedalska kvinnor.

Därefter ska minoriteternas organisationer kunna söka pengar hos Ungdomsstyrelsen för olika satsningar.

– Meningen med utredningen var att Ungdomsstyrelsen skulle få en klar bild över minoritetskvinnors situation, vilket arbete som görs inom området på minoritetsorganisationerna och vad organisationerna prioriterar, säger Mika Nielsen, ansvarig för utredningen.

Hon åtog sig uppdraget när det stod klart att utredningen skulle göras intersektionellt.

Då tar man hänsyn till en mängd likvärdiga faktorer som klass, etnicitet, sexualitet, funktionsförmåga och ålder för att lättare förstå maktförhållanden.

Kvinnors ojämlikhet kan i en intersektionell analys inte enbart förklaras av könsmaktsordningen.

– En intersektionell studie ger en nyanserad bild av minoritetskvinnors situation, som skiljer sig mycket beroende på olika faktorer, säger Mika Nielsen.

Hon säger att frånvaro av ett intersektionellt perspektiv leder till att vissa grupper hamnar mellan stolarna.

– Deras frågor varken diskuteras eller bevakas av samhället.

Men i slutversionen av utredningen, som blev klar i våras, var alla delar som handlar om heteronormer och funktionsförmåga strukna, liksom det mesta som skrivits kring ålder.

– Kvar i utredningen blev villkoren för heterosexuella medelålders minoritetskvinnor utan funktionsnedsättningar. Trots att sådana reservationer inte stod med i direktiven.

Kicki Nordström, ombudsman i Syn-skadades riksförbund säger att det är uppseendeväckande.

– Mika Nielsen har ansträngt sig för att hitta och intervjua till exempel kvinnor med funktionsnedsättningar inom de nationella minoriteterna. Sedan slänger en myndighet bort den kunskapen. De som inte stämmer in i normen är plötsligt inte intressanta.

Mika Nielsen är också förvånad över att Ungdomsstyrelsen inte tycker att yngre minoritetskvinnors frågor är relevanta, liksom hbt-personers. Särskilt som myndigheten har ett särskilt hbt-uppdrag.

– Hur ska arbetet för att flytta fram positionerna i jämställdhetsarbetet för de här grupperna gå till när Ungdomsstyrelsen värjer sig mot ny kunskap?

Dessutom ströks åtgärdsförslagen i den slutliga versionen, vilka hon dessförinnan blev ombedd att utveckla.

Åtgärdsförslagen handlade bland annat om att skapa en gemensam plattform för minoritetskvinnorna och om att komma tillrätta med strukturell diskriminering som minoritetskvinnorna möter av myndigheter.

– Till exempel den oförståelse som möter en samisk kvinna som behöver barnomsorg på två orter.

Utredningen bestod av ett stort antal intervjuer och enkäter med företrädare för nationella minoriteters organisationer, kvinnoorganisationer och forskare.

– När man som nu reducerar bilden av minoritetskvinnors situation med argumentet att man måste fokusera ställer man minoritetsgruppers intressen mot varandra, säger Mika Nielsen.

Men Fredrik Wikström, chef för enheten för organisationsstöd på Ungdomsstyrelsen, menar att det intersektionella förhållningssättet blev för dominerande i utredningen.

– Vi hade konkreta frågeställningar som vi ville få svar på, men de kom i skymundan för de dominerande sex diskrimineringsgrunderna, säger han.

Vad Ungdomsstyrelsen hade begärt att få svar på var till exempel hur jämställdhetssatsningarna ser ut bland de olika minoriteternas organisationer, vilka insatser som bör prioriteras och vilka förutsättningar som finns för att utveckla jämställdhetsarbetet.

– Vi hade en diskussion med Uppsala universitet och uppdragstagaren instämde i vår kritik. Vi emotsätter oss inte ett intersektionellt förhållningssätt men i det här fallet skymdes det grundläggande syftet.

Satu Gröndal är prefekt på Centrum för multietnisk forskning. Hon berättar att hon var nöjd med den första versionen av utredningen som Mika Nielsen levererat, men att Ungdomsstyrelsen begärde kompletteringar och att rapporten skulle kortas ner.

– Det är ofta så med uppdrag som i grunden är politiska. Beställaren vill ha konkreta slut-satser som krockar med forskarens intentioner.

Kicki Nordström på Synskadades riksförbund menar att kortningen av utredningen är ett maktövergrepp och säger att myndigheter inte ska lägga sig i universitetens arbeten.

Camilla Nylundh som är förbundsordförande i Sveriges förenade HBTQ-studenter instämmer i kritiken.

Hon säger att det är problematiskt när en myndighet tummar på en oberoende kunskapsproducent som ett universitet.

– Jag ska undersöka möjligheterna för oss att gå vidare genom att ge ut de delar av utredningen som Ungdomsstyrelsen har valt bort, kanske tillsammans med andra organisationer, säger hon.