Artist: Fattaru
Distributör: Red Line/EMI

Mina Drömmars stad har ett bra sound, med många elektroniska inslag. Det finns angelägna budskap om dagens samhälle i texterna vilka allt igenom är bra. Klassfoto är en skön låt, om än lite utdragen, där pianot i bakgrunden dominerar. Nätterna är många då jag suttit och lyssnat på Them"s version av Its all over now, baby blue med en underbar pianoslinga i bakgrunden. Samma effekt gäller för Fattaru, där pianot driver låten framåt, som en del av rytmsektionen.
Mina drömmars stad är allt igenom varierad och Fattaru blandar de olika musikaliska referenserna på ett väldigt bra sätt. Det är klart att det är välproducerat och slickt men det här kommer, tack vare de tunga beatsen, att gå hem på klubbarna.

Tjänsteman
Artist: Charlie Persson
Bolag: Cut The Mustard

Tjänsteman är Charlie Perssons femte skiva. Jag har aldrig hört talas om honom och Charlie kallas också av vissa för Sveriges bäst bevarade musikhemlighet.
Tjänsteman är en skiva som blandar låtar med lite högre tempo med långsamma kraftfulla ballader. Det doftar stundtals mycket av soul från 1960-talet, som till exempel på Långa tåg där produktionen påminner mycket om tidiga Phil Spector.
Hela skivan igenom är det mycket körer, blås och ibland skymtar även Peter LeMarc förbi.
Titelspåret är en tung låt som suger i en. En kompis påstår att refrängen är snodd från Joey Tempest låt In confidence från 1997, och det kanske den är om man nu orkar bry sig.
Tjänsteman är en innerlig och ärlig skiva, en skiva med höga toppar, men med lite för låg lägstanivå för att nå riktigt hela vägen fram.

Habors Bro
Artist: Fredrik Johansson och Hundarna
Bolag: Troglodyt Produktion

Enligt Fredrik Johansson och hundarna blandar man vardagsbetraktelser, politik och allsångsrefränger på ett enkelt sätt. Skivan faller tungt på det just det lättsamma; vardagsbetraktelserna är banala, samhällskritiken ljummen och refrängerna har vi hårt förut.
Fredrik Johansson och hundarna spelar med en rättfram enkelhet, a Gläns över sjö och strand och påminner mindre om akademiskt kvicka band som Blå Tåget. En passande beskrivning är kanske just skrammelpop eller dansbandspunk.
Hundarna är dock hyfsade musiker, och produktionen är bra. Det finns ett driv och om man gillar denna typ av musik så går det nog hem, i kompiskretsen så är det säkert väldigt populärt. En allt igenom snäll och ganska uddlös skiva.