Julias familj är inte riktigt som alla andras, hennes föräldrar är djupt kristna och tror på spöet som morot. Men det är kanske främst på grund av de två adopterade bröderna som familjen sticker ut, bröderna är nämligen svarthyade (eller niggers som folk skriker efter dem). Något som många fortfarande på 1970-talet har svårt för på den amerikanska landsbygden, dit familjen har flyttat från en större och något mer tillåtande stad. När Julia och den jämngamla brodern David kommer till sin nya skola så inser Julia snabbt hur landet ligger, för att kunna klara sig socialt och få några vänner överhuvudtaget är hon tvungen att ignorera sin bror, att svika den bror som hon älskar så mycket. Det är, utav bröderna, Jerome den äldre brodern som ställer till mest skit, men David den betydlig mer beskedligare lillebrodern får också sin beskärda del av bestraffningar. Julias föräldrar tror nämligen att den som älskar sina barn han spar inte på riset. Detta gäller bara Julias bröder och inte henne och Julia får på grund av detta även leva med att vara den privilegierade vita dottern. Vilket innebär vissa skuldkänslor och att hon ändå får sin bestraffning av Jerome, som tar ut sitt hat på henne.

Julias uppväxt är svår, den är kantad av människor som försöker trycka ner henne och utnyttja henne. Hennes dröm är att ta sig bort från familjen och till en större stad där hon kan klara sig själv utan att behöva göra som någon annan vill. När Julia tillslut lyckas att ta sig från sin familj blir det inte som hon har tänkt sig. Hon blir tillsammans med brodern skickad till en kristen skola i den karibiska övärlden för att slippa den amerikanska kulturens negativa inverkningar och bli en bättre människa. För att lyckas med detta krävs det att man blir ödmjuk inför herren och detta sker genom disciplin, hårt arbete och lammets blod, eller helt enkelt genom att man underordnar sig. Den religiösa extasen förvandlas i Julias fall till en sexuell sådan och hon drömmer om sin pojkvän och när inombords en allt starkare önskan om att komma från ön

Jesusland är en debutroman skriven av en erfaren journalist och det märks. Det är en välskriven och tät roman där poängen tydligt kommer fram. Det finns trots detta en stark känsla i boken och man kan kanske gissa sig till att detta var en bok som Julia Scheeres var tvungen att få ur sig. Alla vill något i Julias liv, få utöva sin vilja och må bra genom att trycka ner eller utnyttja. Så som Jerome som utnyttjar Julia för att ta ut sina frustrationer och på så sätt må bättre. Det är hemskt och ganska rått ibland. Men det är även illustrativt för hur människor tar situationer olika. Några underordnar, andra gör uppror, någon anpassar sig och en annan går under. Julia och David står ut för att dom har varandra och Julia har en förmåga att hitta små glädjeämnen när allt är som svartast. Detta är också på något vis styrkan i Jesusland. Insikten om människan förmåga att i det allra mörkaste se hoppet. Sen är det ju även som så att hur mycket kontroll man får utstå, kan ändå ingen kontrollera vad man tänker.