Vad innebär detta egentligen? Kvalitet är ett oerhört problematiskt begrepp, vid första anblicken kan det verka bra att plocka bort det ur riktlinjerna för kulturpolitiken. Kvalitet som objektiv värdering av någontings värde existerar inte. Kvalitet har ofta varit synonymt med vissa vita, västerländska mäns skapande. Kvalitetsbegreppet är mångsidigt. Kvalitetsbegreppet behöver vara ett samtal. Hela tiden diskuteras. Men vad händer om vi håller käften? Vad händer om vi inte pratar om hur den smala kulturen i alla dess former skall överleva?

Då sätter vi likamedtecken mellan kommersiell kultur och kultur. Vi lämnar åt de kommersiella krafterna att bestämma vilken kultur som skall leva och vilken som skall dö. Eller åtminstone vilken kultur som ska få växa i fet jord och vilken som skall placeras i öknen. För olika kulturella yttringar kommer ändå att överleva – men under vilka villkor?

Som ett komplement till den av regeringen tillsatta kulturutredningen har skuggutredningen, en alternativ kulturutredning ledd av kulturarbetare, tillsatts. Denna skriver i sitt remissvar till regeringens kulturutredning: ”Det väsentliga med kvalitetsmålet är att det slår fast att det finns värden i konstverk som inte har med marknadens värdering av dessa konstverk att göra. Av detta enkla själ är kvalitetsbegreppet centralt för kulturpolitiken. Utan det förvandlas kulturpolitiken till näringslivspolitik. Utan det blir frihet inte konstens frihet, utan marknadens frihet att påverka konsten”.

Att lämna över till marknadskrafterna skapar monopol. Marknaden kommer aldrig att generera mångfald. Kvalitetsbegreppet är oerhört problematiskt, men vad är kulturpolitik?

Vi lever i en verklighet där kraven på människor är enorma. Där reklamen hela tiden ger oss ouppnåeliga bilder av en livsstil som endast ett fåtal – om ens någon – har möjlighet att ha, men som alla förväntas sträva efter. Där människor trots hög levnadsstandard mår för djävligt. I den verkligheten kan kulturen knacka ett hål och skapa ett utrymme för människor att andas. En möjlighet till andrum och en dörr ut till andra världar och fler aspekter. Det är oacceptabelt att kulturskapare kommer från en liten grupp i samhället. Det är oacceptabelt när elitism blir ett illa dolt självändamål. Kultur är för alla, därför att alla behöver andas. Kultur är en samhällsomvälvande kraft. Kulturen är vår. Kulturen är en farlig utmanande kraft i ett kapitalistiskt samhälle. Det är i det sammanhanget inte särskilt svårt att förstå att kulturutredningen tillsattes. Vi vill inte ha den. Vi vill inte ha marknadens diktatur. Vi vill ha mångfald.