Ceronetti är bibelöversättare och översättare från latin, författare av noveller, dikter och reseskildringar med en bakgrund som journalist. Från första sidan i Kroppens tystnad lyser hans kunskaper om litteraturhistoria, filosofi- och idéhistoria och medicin igenom.

Boken består av kommenterade tankar och citat från Nietzsche, de Sade, Cervantes, Spinoza, Kafka och bibeln blandat med författarens egna drömfragment och aforismer. Likt de Sade uppehåller sig Ceronetti vid och återkommer till exkrementer och enligt honom har de både en renande och erotisk effekt. Extra poetiskt blir det i en drömåtergivning där tarmen ramlar ut ur kroppen, skjuter iväg den ovan husen och bergen för att sedan explodera i ett regn av stjärnor – eller i följande liknelse: ”Om pengar är en symbol för Exkrementer är girighet inget annat än en form av koprofagi.”

Ceronetti är besatt av sin hälsa och helt uppenbart av sin kropp och dess funktioner och det är en underlig samling texter som fyller boksidorna. Vissa passager känns tematiska, andra helt slumpmässiga. Men kroppen studeras i förhållande till sig själv: sjukdom, sexualitet och kroppsfunktioner, för att sedan placeras i samhället och struktur. Kroppen dör, straffas och ställs inför gud, medicin och läkekonst.

Fullmatad med citat på både latin, italienska och franska är det en svårforcerad text som tar tid att läsa, och dessutom tyngs den inte bara ner av referenser och citat utan även av en återkommande och ensidig bild av kvinnan. Den kvinnliga kroppen representeras av hysteriska kvinnor, frigida kvinnor, horor eller mödrar. Som så många gånger genom historien är den kvinnliga kroppen inte detsamma som den mänskliga kroppen, den är någonting annat, någonting främmande. Detta främmandegörande av kvinnan irriterar och lämnar ett mörkt tungt moln över det slutgiltiga omdömet när läsningen av detta paradoxala och motsägelsefulla verk är över.