Migrationsdomstolen dömer till ett liv i garderoben
Homosexuelle Mahmoud Davaryan ska avvisas till Iran. Det har migrationsdomstolen vid Stockholms länsrätt slagit fast. Om avvisningen verkställs innebär det att Mahmoud Davaryan bokstavligen har dömts till ett liv i garderoben.
Mahmoud Davaryan, sedan två år bofast i Stockholm, var en av alla dem som ansökte om förnyad prövning i samband med den tillfälliga asyllagen som tvingades fram av kampanjen för generell flyktingamnesti.
Men trots att han i Iran riskerar dödsstraff för sin homosexualitet har migrationsdomstolen vid Stockholms länsrätt beslutat att hans avvisning kan verkställas. I domen hänvisar migrationsdomstolen till en rapport från UD, enligt vilken homosexuella i Iran kan undgå repression om de döljer sin sexuella läggning. En rapport som har blivit hårt kritiserad, bland annat av ansedda Human rights watch.
Stig-Åke Petterson, flyktinghandläggare på RFSL, upprörs av domen.
– Man har inte motsvarande resonemang när det gäller politiska asylskäl. Om man är kommunist och ska utvisas till en diktatur så säger man inte att det här går att verkställa om du bara är tyst om dina politiska åsikter, säger han.
Så migrationsdomstolen anser inte att allas mänskliga rätt att inte diskrimineras på grund av sexualitet är politisk?
– De tar det inte lika seriöst, utan har en klart diskriminerande grundsyn.
Lars Lundin, juridiskt ombud för Mahmoud Davaryan, berättar att hans klient i dag mår mycket dåligt. Domen är överklagad till migrationsöverdomstolen, men denna är mycket restriktiv med att bevilja prövningstillstånd.
Migrationsdomstolarna sorterar under det förvaltningsrättsliga systemet. Normalt beviljas inom förvaltningsrätten prövningstillstånd om det finns utsikter att en dom ändras vid överprövning. Men migrationsöverdomstolen tar enbart upp ärenden som förväntas resultera i nya prejudikat.
Enligt Lars Lundin finns dock en strimma av hopp.
– Det här är en ny domstol, så om det någon gång finns ett behov av prejudikat är det nu, säger han.
Stig-Åke Pettersson tror också att den mediala uppmärksamheten kring fallet kan resultera i att det prövas i högre instans, men menar att detta i sig är ett tecken på fel i systemet.
– Det är ju helt absurt att det i princip är massmedia som bestämmer flyktingpolitiken, det visar bara hur illa den rådande lagstiftningen fungerar.
